Statsministern och stadsdelstorget

Det var en gång ett torg som var slitet och skitigt och nedgånget i en stadsdel som nog hade sett sina bästa dagar för mycket länge sedan, för ingen i stadsdelen kunde påminna sig dagar som inte mest varit slitna, skitiga och nedgångna. Där bodde, som man kanske kunde gissa, många människor som vid en hastig anblick såg rätt så, ja, ni förstår själva hur de såg ut. Det hände sig en dag att en turnerande tropp statistiker kom till staden och sammanställde långa tabeller över alla människor som bodde där. De förklarade med myndig stämma att just denna lilla stadsdel var den allra mest slitna av dem alla, vilket naturligtvis alla redan visste, men de hade mycket siffror och fina diagram, sådant som man inte argumenterar med om man inte har flerdubbelt med siffror och vackrare och större diagram.

För att göra något åt saken, eller kanske bara för att göra något överhuvudtaget, beslöts det att torget skulle rustas upp och invigas under pompa och ståt. Det putsades och fejades för den stora dagen, orkestrar stämde upp sina instrument, höga dignitärer skrev långa tal om vinden som hade vänt. Dagen till ära, som en oväntad överraskning, skulle till och med rikets statsminister komma ner till den anspråkslösa lilla staden och säga några ord om de bättre tider som stundade, för torget, för staden och riket. Det var nämligen valtider och då brukar statsministrar säga sådana saker till sina undersåtar.

Talen hölls, orkestrarna spelade, tårtor delades ut till folket (Marie Antoinette-stylee...) och sen gick alla hem till sitt. Alla glömde bort det slitna torget i den slitna stadsdelen. Det gjorde nu inte så mycket, för de som bodde där trivdes rätt bra ändå, även om de inte hade några siffror eller diagram att bevisa det med. Lev vidare, tänkte de, och låt statistikerna bekymra sig, som har betalt för det.



Norrlidstorget invigs imorgon onsdag 30/8 kl 13!


Det är hemskt att vara pessimist på en högtidsdag, näst intill oförlåtligt. Så låt mig först säga att jag tror Norrliden har framtiden för sig. Och sen att det är en stadsdel med stora strukturella brister, som inte ett nytt torg ens kommer i närheten av att åtgärda. Huvudproblemet är att det är en stadsdel som är en privat angelägenhet för dem som bor där, så är det ju faktiskt. Vilken nytta har en person som bor på finförnäma Kvarnholmen av fulkula Norrliden? Inte mycket nytta alls. Fyll sen en sådan stadsdel med maktlösa, marginaliserade människor och du får en “problemstadsdel” som ett brev på posten.

Lika säkert är att Norrliden kommer få det bättre i och med att Kalmar expanderar norrut, det blir mer centralt i staden, fastighetsvärdena ökar, hyrorna stiger och de som lever på marginalen flyttar vidare ut i periferin. Men ska det bli riktigt bra i Norrliden, och vill vi undvika att problemen bara flyttar någon annanstans, då måste vi börja bygga en integrerad stad. En stad som är ett gemensamt projekt och ett allmänt intresse. Och ett torg är väl en startpunkt för en sådan process så god som någon.