Själaringning

Vi brukar alltid säga namnet på de som gått bort under veckan på söndagens gudstjänst. Typ Märta Louise Svensson vid en ålder av 78 år en månad och fjorton dagar, och så vidare. Okända namn 99 % av gångerna, så blir det ju i Svenska kyrkan, och alla måste vi ju dö någon gång. Idag var det en tremånaders flicka bland namnen, och i Haiti så ringer klockorna för hundratusentals människor. Igår satt jag på buss och pratade om hur året verkade börja fint, med vacker snö på taken. Vet inte om det är bra eller dåligt att vi är så bra på att hålla undan världens sorg och lidande från våra liv? Att vi helst tittar bort och lägger en papperslapp i kollektbössan när det blir för uppfodrande att verkligen se?
Vet inte, men jag vet att Gud ser. Han viker inte bort blicken. Vi tar i hand och mumlar ett fattigt "Beklagar sorgen", vad kan man säga? Vi irrar med blicken, men Han ser. Och viskar ord som verkligen betyder något.