Mina grannar

Var på inflyttningsfest för ett par nya grannar, och då börjar man ju osökt tänka på dem man redan har. Vilka dem nu är. Fast lite koll får man ju, framförallt på barnen i grannskapet. Vi fick till exempel spontan flytthjälp av två små tjejer här från kvarteret i samband med flytten, så solidariteten lever i Norrliden. Det finns en kille här som är cykelgranne med mig, han hälsar alltid på ett väldigt glatt sätt, och så pratar vi cykel ibland, hans var vackert guldmålad ett tag. Mina vietnamesiska salladsodlande karakokegrannar en våning ner har tyvärr flyttat, men i gengäld har det flyttat in ett par intill som i princip alltid sitter på uteplatsen och myser. Uteplatser blir verkligen vad man gör dem till, men deras verkar som ett mycket hemtrevligt och soligt vardagsrum. Vet inte om jag rapporterade om det, men i vintras agerade jag skyddsängel för ett par ungar som delade pulka och hade hittat en fin snöhög att åka ner från. Enda problemet var att de tänkta åka rakt ner på asfalten, så utan er stadsdelsbloggare hade det varit några ungar mindre här i kvarteret... (Okej, det hade nog bara blivit skrubbsår, men en del gråt och tandagnisslan räddade jag dem från i alla fall..)