Guds hus

Det ryms mycket i Guds hus kan vi konstatera efter söndagens konfirmation. Det ryms musik, tal, bön, vita kläder, svarta kläder, shorts, klänning, brynja och kavaj i ett egentligen rätt litet kapell. Och människor, många, långa, gamla och unga. Det var faktiskt fullt hus och fler därtill.

Men antalet är inte huvudsaken, det ryms betydligt fler på Fredriksskans, Giraffen, stationen. Det som är huvudsaken är att Guds hus är ett stort välkomnande till Guds rike, att det finns en glädje där som berättar om den kärlek som har skapat oss alla, att detta på sätt och vis är att återvända till något som gått förlorat, som vi tappade bort i kön till konsumkassan bredvid lösgodishyllorna, det bleknade bort i tv-skenet, dränktes i fredagens shot-runda eller så glömdes det bara bort utan att vi egentligen lade märke till det. Men som inte har glömt bort oss. Idag hoppas jag vi alla tydligt hörde att vi inte är bortglömda av Gud. Att Guds hus är ditt och mitt hem och just i Norrliden är det ett extra varmt och vackert litet, fast oändligt rymligt, hem.