Frihet och befrielse

Mattias talade om frihet idag, friheten i Kristus närmare bestämt. På sistone har jag funderat en del över det där, frihet och befrielse, att det inte är samma sak. Vi är bundna av saker och vill befrias, vill slippa beroenden, tvångstankar och tvångskänslor. Men vi vill inte friheten. Jag tänker på a-lagaren som nyktrar till sig, han är befriad från spriten, men är han fri? Eller är han bara beroende i imperfekt? Jag tänker på mig själv och mina uppgörelser med synder av olika slag, på kristna jag mött som talar om befrielse, men glömmer friheten. Jag glömmer friheten, vill en befrielse där jag fortfarande är herre över mitt liv, där jag har makten. Och så är jag ju då fortfarande slav. Den sortens befrielsekamp stöder inte Gud, då kvittar det väl lika vad eller vem jag är slav under, när jag säger nej till friheten, frihet i Kristus, frihet i att leva i Guds, och mitt, "idag".

Hos dig finns förlåtelse, därför fruktar man dig...