Bergslagenvibbar

Fick en bilaga om Bergslagen med senaste numret av Filter och känner igen mig lite, där är hela temat med centrum och periferi ännu mer tydligt än med Kalmar och Norrliden. Det var en teatersnubbe som berättade om hans upplevelse att som ungdom gå på en av Teatermaskineriets föreställningar och bli helt såld på teater, raskt skrota planerna på att flytta från hans lokala byhåla (vilket ju var det man skulle göra) och istället bygga sig en framtid med det han egentligen ville syssla med (och inte det man "borde" syssla med) i Bergslagen. Gräv där du står alltså. Han sa något fint om att det finns en berättelse om centrum och periferi som styr väldigt hur folk betraktar sina liv, sina hem och var en framtid värt namnet kan finnas. Bor man i Borlänge vill man flytta till Stockholm, och bor man i Stockholm vill man flytta till Berlin, och så vidare. Det är ju nästan existensiellt. Och det luktar inte så lite ett stort bedrägeri som håller folk rast- och rotlösa och ständigt på jakt efter något nytt.

Det här har konsekvenser, på flyttströmmar, företagslokaliseringar, infrastrukturpolitiken. Det har till och med konsekvenser inom en stad som Kalmar, och då krävs det lite lokal kaxighet, att våga se sin stadsdel som något annat än en satellit til stadens centrum. Vi måste arbete för att bryta den där berättelsens hegemoni (om ni ursäktar ett svårt ord, betyder typ regerar) och börja berätta andra berättelser som också kan vara sanna, som framförallt inte hörs idag och ändå behövs. Några av dem berättelserna hoppas jag ska hitta ut via denna bloggen...