Det lilla rummet och det stora

Kom att tänka på en sak när jag sent på kvällen cyklade hem över konsum, vilken skillnad på fartkänsla det kan vara. Cykelvägen längs parken är intim, träden står med korta mellanrum, andra stigar och vägar korsar, det händer saker. Och jag susar fram, särskilt nu när mörkret sänker sig och rummet krymper ihop kring den som rör sig på cykelvägen. Jämför det när man kämpar sig fram på Ängöleden, ett rum som är jättefint för bilister och visst har fina vyer även för mig som cyklist, men ack så långsamt det går! Inte i absoluta tal givetvis, men i upplevd fart så är det en milsvid skillnad, och den upplevelsen är viktig. När motvinden sätter åt en på Ängöleden och bilarna susar förbi en, då är det lätt känt att man är en loser på sin blåa springare. Loser vill ingen vara i längden om man har andra alternativ. Så nästa gång du tittar på en fin gata från din bil, fråga dig om den är lika fin till fots, eller på cykel? Och ni som bestämmer, ska vi bygga det lilla rummet eller det stora i våra städer? Också estetik har alltså sin klimateffekt!