Ett ekonomipolitikfilosofiskt inlägg i debatten

Mitt bidrag till den socialdemokratiska framtidsdiskussionen kommer här, se det som en gåva från Norrliden till (S), Sverige och Världen..

Det spelar roll vilka ord man använder, somliga säger skattetryck, jag föredrar begreppet offentlig konsumtion, mindre värdeladdat och tydligt i förhållande till den privata konsumtionen som vi alla känner till och är så duktiga på. Min tes är att i takt med stigande välfärd så bör den offentliga konsumtionens andel öka, inte tvärtom som det är nu. Och för att detta inte ska låta som allmänt glädjedöderi, bör jag väl förklara varför. Nu i jultider så blir det faktiskt ganska tydligt, det är rätt svårt att fylla en önskelista med privat konsumtion (inte alls som i min barndoms dagar..), medan det man egentligen vill ha är sånt vi bara fixar tillsammans. Som en vackrare stad, värdig vård, ett hållbart samhälle, etcetera. På område efter område blir det tydligt att vi står inför en omställning av vårt samhälle som kommer kräva stora resurser. Jag tycker inte det räcker att kunna säga till våra barn att vi inte var värre än några andra när det gällde att krascha planeten,vi måste kunna säga med någon slags stolthet att vi vände på skutan, nu har ni chansen att få den i hamn också.

Det finns ingen naturlag som säger vad fördelningen mellan privat och offentlig konsumtion ska vara, det är något vi bestämmer utifrån vad vi vill med våra liv, var för sig och tillsammans. Jag för min del lägger hellre mina pengar på en hållbar infrastruktur som räddar planeten och vår region från sotdöden, än ännu en resa till Thailand.