Julnostalgi, redan innan..

Jag hade egentligen inte tänkt gå på kören ikväll, men så föll en annan grej bort och så var det som tumult inombords, så det var tvunget. Och det var fint, det gör nästan lite ont att missa julhögtiden med församlingen, men jag ska fira tillsammans med familjen och det blir säkert fint på sitt sätt. Det är något särskilt med advents- och julsånger, de läker, tröstar och gläder när man går här som sitt gamla trasiga jag och inte vet vad som är fram och bak på livet, när det är som att försöka uttyda en IKEA-bruksanvisning hur man känner och hur man mår och vad som händer nu. Då är det skönt att lovsjunga Jesusbarnet, det är enkelt och mäktigt att ställa sig med herdarna på ängen utanför Betlehem och förundras över livets mirakel, att Gud säger JA medan vi mumlar, tvekar och ibland, alltför sällan, men ändå ibland, kan viska fram vårt hallelu - ja..