Don´t paint this wall

Jag är en smula kluven till graffiti. Å ena sidan så är det en urgammal företeelse som verkar vara ett djupt rotat mänskligt behov, att sätta avtryck i sin omgivning. En titt in i ett av de gamla framgrävda badrummen från Pompeiji skiljer sig inte nämnvärt från hur det ser ut inne i en av Nova-skolans toaletter. Telefonnumren till de lättfotade flickorna är inte i romerska siffror förstås, annars har inte mycket förändrat sig.

Å andra sidan handlar klotter allt som oftast mer om förstörelse än skapande. Nu senast hade någon sprejat ner kapellets korvägg i norr, och träskulpturen med de två systrarna hade också fått sig en släng av sleven, och det känns bara fruktansvärt onödigt. Då förstör man ju någon annans konstnärliga skapelse med sitt egna amatörmässiga kluddande.

Jag skulle gärna se mer klotterplank uppsatta i staden, ytor som är helt fria att göra vad som helst med, som förändras och överraskar en, som inte är kontrollerade och förutsägbara. Det skulle väl inte alltid vara vackert, men kanske levande? Fast Två systrars kapell, Berga vattentorn, Birgittakyrkan och ett antal andra av mig älskade byggnader här i norra Kalmar skulle jag helst se att de lät vara. “Don´t paint this wall”, liksom.