Fantastisk feelgood fiktion

- Nyårskalender för Norrliden

Kanske ni hörde talas om kulturrecensenten som ville ha semester och tröttnade på alla träliga böcker han tvingades läsa. Varför inte skriva lite i förväg när mesta litteraturen ändå är skräp och de flesta författarna ändå är pinsamt förutsägbara? Synd bara på att åka dit på att en av de recenserade böckerna inte fanns. Något liknande tänkte jag mig för min blogg fram till det nya året, att fabulera fram några incidenter som kanske skulle kunna hända, och kanske för den delen verkligen kommer att hända. För säkerhets skull ska ändå sägas att varje likhet med verkliga personer eller händelser är helt och hållet slumpens frukter. Som för varje adventskalender värd namnet gäller att det är fult att öppna luckorna i förväg.


24 december
Medan han tänder fjärde ljuset råkar tevevärden Peter Jidhe av misstag nämna att julen firas till minne av Jesus Kristus, inte tjuren Ferdinand och de andra gamla Disney-klassikerna. Familjen Ali på Smålands Lejon slänger ut sin julgran som i fallet sliter med sig grannens Sverigeflagga i plast. Julefriden blir inte återställd förrän tills natten, ungefär vid den tid samme Jidhe blåser ut ljusen och ger tittarna sitt allra mest lattjolajbans-killiga och mysiga godnattleende.


25 december
Barnen på Två Systrars (jämna tal) är så tacksamma för sina vidunderligt fina presenter att de beslutar att juldagen tillika är Ensamma mammans dag. Hon får sovmorgon och julgröt på sängen för sitt kärleksfulla hjärtas skull. Ensamma mamman får något ömt och glansigt i blicken. Barnen (jämna tal) får poäng i himlen.


26 december
Snön faller in genom det öppna balkongfönstret och lägger sig så tunt och lätt på min lilla enebuske. Snö, barr och krulligt rött julpapperband. Det är så nära jag kommer en julgran i år.


27 december
Barnen på Två Systrars (ojämna tal) hittar en konsumvagn på gården. Två plankor i grovsoprummet fungerar som medar och Norrlidskullen som kundvagnsslalombacke. Herr Snögubbe blir kraschskadad och ett av barnen får en morot i ögat. Vårdcentralen i Norrliden bjuder på pepparkaka som plåster på såren.


28 december
Min enbuske börjar barra på grund av att Mr James glömt vattna på balkongen. Övriga växter hankar sig fram som vanligt, halvvägs mellan liv och död. Den buskiga (jag vet inte vad en enda en av mina krukskyddslingar heter, varken på svenska eller latinskt för- eller efternamn) i sorumsfönstret var färdig och mer brun än grön redan innan, så den ska inte Mr James lastas för.


29 december
Den nya adventsängeln invigs på klockstapeln. Den är fem meter hög, blänker i guld och har en roterande silvergloria. Vinden vrider ängeln runt sin egen axel som en ballerina medan klockorna spelar ett parti ur Svansjön och via en generator alstrar tillräckligt med energi för att göra kapellet självförsörjande.


30 december
Norrliden är tyst, tomt och öde. Alla förbereder sig för att fira nyår någon helt annanstans, då Norrliden blir ett snäpp tommare, tystare och alldeles fruktansvärt öde. Som straff får Norrlidsborna (deras kläder närmre bestämt) ölfläckar och runda cigarettbrännmärken från sitt opatriotiska nyårsfirande inne på Kvarnholmen eller längre bort i Borgholm eller till exempel i Alingsås.


31 december
Den blyge, försynte killen på gården vågar äntligen kyssa sin blyga, försynta flicka och de lever ett blygt och försynt lyckligt liv i alla sina dagar och struntar fullkomligt i vad någon annan kan ha för åsikter eller synpunkter om det.


1 januari 2007
En stadsdelsblogg i Norrliden lovar i samtal med en julbordsmätt cookie som just kommit hem från en smal ljudeffekts-FTP server att hädanefter enbart tala sanning och fakta, om inte annat är påkallat av extrem nödsituation, gudomlig inspiration eller ren nyck. Cookien och bloggen blir djupt fästa vid varann och byter ICQ-adresser med varann. Bloggen lovar också dyrt och heligt att undvika nördiga Internet-termer som förvirrar den genomsnittlige bloggläsaren. (I övrigt inga nyårslöften, här skrivs det när det skrivs, varken mer eller mindre)