Norrliden recenserat

Fick en fråga på bloggen i början av månaden om hur det är att bo i HSBs Norrliden och kan självklart inte missa en sådan kastad handske...

Våren är Norrlidens årstid, på vintrarna och höstarna är det rätt kymigt att cykla in till innerstan med blåsiga Kalmarsund i öster. Men våren så är Norrlidens gårdar de frodigaste, doftrikaste, färggladaste i stan och det är vackert att bo här. Jag går ner till stranden och möter någon bekant som cyklar förbi, vi hejar, kanske växlar några ord. Ghettokidsen snackar framför Prishtina livs med tyska Fantaflaskor i händerna, medan skejtarna från andra, rikare delar av stan konstrar på Novas skolgård.

Sommaren så ligger halva församlingen på beachen en lördagseftermiddag och det uppstår någon sorts spontan utflyktsstämning. Men ibland vill man ha stranden för sig själv. Att gå en ledig, varm sommarmorgon till laudes i kapellet och sedan ner och bada det är mina favoritsommarögonblick. Om inte stranden är igenalgad förstås. Sånt händer ju också i Norrliden, och ibland retar jag mig på skräpet längs gångvägen eller mopparna som buskör. Eller allt annat som irriterar när de dåliga glasögonen kommer på.

Det är roligare att leva i vilken stadsdel som helst med bra glasögon, att glädjas åt det roliga, vackra, mystiska eller spännande. Det är nästan det bästa med Norrliden, utanför, utifrån så klagar alla eller tycker synd om Norrliden, men inuti, innefrån, så gillar vi faktiskt stadsdelen skarpt, ibland...