Depp!

En blogg finner ju efter ett tag sin samtalston, melankolisk, glättig, ytlig, djup, from eller hedonistisk, det finns alla sorter där ute. Denna bloggen har väl en gladlynt ton i allmänhet, även om det ibland allvarar till sig. Problemet blir när ens egen sinnesstämning inte ryms i bloggen, när man är deppig och rätt stum i skallen, vad ska man prata om då? Därom får man tiga, som Wittgenstein sa...