Exit Norrliden

En dag checkar jag ut och lämnar Norrliden. Kanske inte för locktonerna från villaförorternas gräsklippare eller sorlet från vinminglet i chica innerstadslyan, men om inte förr så kallar Syster Död i sinom tid hem mig. Så står man där inför vår skapare, domare och räddare och begrundar sitt liv. Det där tillhör Honom och hans herravälde och är inget jag vill spekulera i, som bara är en enkel man i förorten, men jag skulle den dagen vilja att tacksamheten var större än rädslan. Bara den bönen, istället för bitterhet, helighet. Att Gud är glad att se mig, och jag Honom.