Eriksöre bygata

Jag är rätt förtjust i den öländska radbyn Eriksöre, dels är radbyar generellt väldigt charmiga, sen känns den fortfarande levande och lite "smutsig", det finns plåtlador och nya Svenssonvillor i byn som ändå känns hemma där. Mitt favvohus är dock en minimal men maximalrustik timmerstuga. Nog om det, igår kväll var jag på konstnatten och då steg byn ytterligare i min aktning, kändes som hela befolkningen gått man ur huse för att rejält bjuda upp till dans! Det var motorsågskonstnärer, bilnostalgiker, konst, loppis, till och med lite langos. Bygatan hade blivit värsta Ströget, bilarna fick parkera på ängen vid gatans början och folket fick ta gatan i besittning, sånt gillar jag! Staden kan lära sig ett och annat av denna lilla by, att vara flexibel, att ta vara på de människor som ändå till sist utgör staden, inte husen, vägarna eller VA-ledningarna utan människorna är stadens främsta kapital. Det är ju de som är poängen..