Vart går Två systrars?

Framtiden var frågan för dagen på vår kyrklunch, många kloka ord sades, men så mycket klokare om vår framtid blev vi nog inte, tyvärr. Det är väl bara att konstatera och ärligt tillstå att det finns en personlig besvikelse i det konstaterandet. Det finns många längtor och frustrationer spridda runtom, men vi hittar inte varandra i vad vi ska göra åt det. Det blir splittrade intentioner och önskemål,inte fokus på en tydlig, samlad och samlande väg framåt. Och det tror jag tyder på att vi utgår för mycket från vårt eget, inte söker vägen framåt i dialog med Guds ord och i bönen - och med varandra som det heliga samfund vi ska vara och bekänner oss som.

Fast man ska väl lyssna inåt, till hjärtat? Jovisst, men i full medvetenhet om vad Jesus säger om våra hjärtan, att därur kommer också onda tankar. Däremot säger Han att vi ska ta vara på det ord vi tar emot i våra hjärtan, det ska föras ner till grunden i oss själva. Det handlar inte om att klanka ner på andra, jag är också en sån som gärna funderar och visionerar, lyssnandet är det sämre med. På andra och till Gud. Och om det är så att det då är hyckleri att skriva fromma bloggposter må vara hänt, men det måste vi bryta med, det handlar inte om någon annan eller andra utan om mig och dig som är församling tillsammans, det handlar om vår gemensamma överlåtelse och tro att Gud har en god vilja för oss som vi söker, prövar och faktiskt förverkligar. För att vara konkret så tror jag vi borde höra och ta till oss Jesu ord om att gå ut, nästan bokstavligt faktiskt, till alla folk, vilket ju är behändigt nära just i vår stadsdel, och bjuda in nya lärljungar i Hans kyrka. Inte för att det är bekvämt och alltid trevligt där ute, utan därför att då har Han lovat att vara med oss.


Läste precis Karl Barths essä om Kyrkan, hur han otroligt starkt betonar detta att, i brist på bättre ord, umgås med Guds ord. Att försöka se i dess ljus, att låta den vara lyktan för vår stig för att tala med Psaltaren. Inte på ett vulgärt bibelvershittande sätt, utan i enkelhet och ödmjukhet försöka inspireras och vägledas av apostlarnas ord. Den som lyssnar till dem, lyssnar till mig, säger Han som vi följer och hoppas på...