Bara en klunk...

Att dricka sprit offentligt i Sverige säger vem du är. Om du inte är ung förstås, men är du över 40 så kommer A-lagsstämpeln som ett brev på posten om du ses med en flaska i det fria. Det får klirra i de lila påsarna på väg hem, det är ok, men inte öppna innan du är innanför dörren, aja baja...

Det är klart det är ett lite konstigt sätt att resonera, men det är ju så vi tänker. Och det var så jag tänkte om kvinnan på cykeln utanför gården, en flaska Ballantine´s diskret framtagen ur rockfickan och en snabb klunk. Men jag såg dig och det gjorde mig ledsen. För att du bara är toppen på ett isberg. Du är den en av tio som inte klarar att dölja sitt missbruk längre, att hålla det inom samhällets ramar för det accepterade. För att även om jag såg dig med flaskan såg jag ändå inte allt det andra, kraschade familjer, förlorade arbeten, katastrofal hälsa och en för tidig död. Må Gud förbarma sig över dig.