Norrliden var där!

Nja, en norrlidare var med i alla fall, på bibliotekets och min och diktkompanjonens poesikväll. Just ikväll, det var riktigt roligt med diktlekar och allt. Resultatet av diktlekarna ska kunna beskådas på bibblan om du har vägarna förbi. Så mycket sagt om Norrliden blev det inte, men en av monologerna passar stadsdelen som hand i handske. Håll till godo!

Avprogrammera! (Provisoriskt manifest i väntan på bättre)

Scenen är:
Han delar ut lappar på Sergels torg. Hoppar på de vita rutorna, undviker de svarta.

Ӥ 1
Jag vill
ta ner stadens skyltar
nu, alla
röda, gröna och blå
färger inte missförstådda
som bara är färger som
tecken som
orden vita och svarta
med runda typsnitt
jag inte skär mig på
vill mig väl kanske
men vad vet de
vart jag vill
vem jag är
har inte ens en bil
antar massa saker
utan att fråga
tjatar om tunga fordon
chassivikt som
om någon är intresserad
vore det fest
läste jag hellre bokryggar
bläddrade cd-stället
vad som helst
annat än det

§ 2
Ge mig en stad
inte en karta
där någon bestämt
här bor jag
där bor du
detta
är flyktvägar
för alla rebeller
som lärt sig läsa
skyltar och regler
särskilt då de svåra
med hänvisningar i två, tre led
jag kunde någon gång
om någon frågade
kunde jag repetera betydelsen
som tama fågelen
med fjädrar
gröna, röda och blå

§ 3
Jag vill att mannen med pennan
säger mannen med ångvälten
att rulla ut asfalten
under mina fötter
där jag vill gå
inte där pennan löper
fortast, billigast
säkrast eller bekvämast
hoppa fallskärm, bestig berg
om det blir för tråkigt
gå på vänster sida
ditt vänster
resten äger vi
säger vi

§ 4
Ge mig
inte
en stad som vill mig väl
gå här
vänster sida
varning halt
du kan halka
utan broddar
om det vill sig illa
och slå dig
gå med kryckor
kanske bli beroende
be obekanta om hjälp
blinda
hjälplösa
mullvadens ögon
är ju dina”