Syskonbråk

...blir det ibland. Aldrig roligt, men när luften blir kvavd måste man rensa luften. Det är inte alltid så att alla är överens i kyrkan, om nu någon trodde det (trodde du det så går du nog inte i kyrkan särskilt ofta ;-). Vi är en kyrka där alla är välkomna, och då måste det vara rymd i kyrkan så att människor får plats. Och kan höras och höra, med tanke på ämnet för dagens bråk (ljudnivån på våra kära ungdomar).

Ungdomar har varit trulsiga och besvärliga i alla tider tycks det. Själv är jag precis i övergångsåldern, tillräckligt gammal för att inte irritera den äldre generationen, tillräckligt ung för att inte bli besvärad av barn och unga som väsnas först och frågar sen. Men vi får se hur länge till det varar, i decembermörkret blir det nämligen fest för att fira ett nytt decennium, i just kapellet.

Jaja, livet går vidare i Jesu Kristi kyrka, med friden som band tar vi varandra i hand och går vidare. Tystnar syskonbråken är det nog fara värt att vi reducerats till en menlös hobbyförening. Samtidigt måste vi ta sådana här meningsskillnader på allvar och aldrig, aldrig sopa under mattan. Därtill give oss Gud modet, visheten och kärleken, amen!