Ortodoxt i kapellet

Måste dela med mig av en guldklimp från kvällens samtal med fader Mischa om ortodox tro och liv, på något håll i Ryssland (det var på film så kanske något överdrivet) så firar man en förlåtelseliturgi på ett väldigt praktiskt sätt. Bröderna börjar med ett rejält hederligt slagsmål utomhus och efter ett tag så blåses fientligheterna av, man faller varandra om halsen och förlåter varann under ihärdigt kramande.. Fight club vibbar? Tror faktiskt det skulle kunna locka helt nya grupper till kyrkan - och ärligt talat kan jag faktiskt se en viss skönhet i det hela!

Sen var det intressant vilken tidskänsla som det finns inom ortodoxin, kalendern, veckodagarna, timmarna, hur sammanflätat med böne- och gudstjänstliv det är, och i vardagen, maten, det konkreta och "världsliga". Där har vår moderna tidsålder mycket att lära, tror jag. Vi behöver en rytm i tillvaron som inte tillfredställs i vårt Seven-Elevensamhälle..

Sen var det somt som helt enkelt var främmande, men så bör det kanske också vara, somt ska förena, somt ska skilja. Ur Norrlidenperspektiv så kanske det ändå är något att uppmärksamma, ibland ställs det likamedtecken mellan de nya svenskarnas religion och Islam, mångkulturen ska manifesteras med moskéer. Det är naturligtvis en grov förenkling eftersom det också kommer många kristna från andra samfund och sen helt andra religioner eller icketroende, vilket vi senast kan se i utvisningen av irakiska kristna till okänt öde i sitt hemland. En fråga att ställa till de som beslutar om sådant, skulle ni våga gå på gudstjänst i en av Bagdads kyrkor?