Arketypiska Norrliden

På vägen till konsum står tiden stilla. Det är alltid ett tonårsgäng mitt på cykelvägen med två-tre mopeder och mellanölsburkar i handen. Det ropas alltid med upprörd röst från alkislägenheten till någon på väg bort från uteplatsen. Mina lagkamrater i Nif sitter jämt och ständigt utanför Prishtina livs och väntar pizza medan deras småbröder kretsar runt i små BMX-cyklar. En hund sitter varje gång bunden vid ett träd på kanten till parkeringen och skäller när jag passerar. Är det samma hund månntro?

Miljonprogrammet är förutsägbart. När skalan är tillräckligt stor blir allt statistik.