Du kommer väl?

Nej, jag missade den redan klassiska träningen i tisdagens ösregn, men ikväll i Norrliden hade vi en ösig, tuff, rolig träning. Solen sken, vi var inte så många där, men vi sprang för hela laget. Skönt att vara tillbaka...

Och skönt att det märks att man varit borta. "Du kommer väl nästa tisdag?" Det är omtanke, att alla behövs i laget, men också ett rättmätigt krav. Är du med i laget, då ska du banne mig dyka upp på träningarna också. Det är en gemenskap där alla har ett ansvar. Och kanske ett gott exempel för kyrkan här, vi blir ofta så oroliga för att det ska verka som vi ställer krav på människor och de ska känna sig pressade, att vi tassar som katten kring het gröt. Men varje gemenskap värd namnet kommer med ett eget ansvar, att låtsas som det inte finns gör ingenting lättare, det bara upplöser gemenskapen. Så visst, jag kommer! Och du också väl?


PS. Känns nästan lite hycklande att skriva så här med tanke på min skrämmande dåliga närvarofrekvens, men jag ska bättra mig, jag ska. Och undanflykterna och bortförklaringarna kan vi spara till någon annan gång...