Vad berör?

Att sjunga "Tryggare kan ingen vara"... Det var en äldre kvinna i kyrkan som grät till den. Kanske som att komma hem en smula, att bli barn igen, då allt var tryggt och Gud en Fadersfamn. Att bli som ett barn är att återvända till grunden, det berör, det rör upp saker som man trodde var glömt och försvunnet. Den tryggheten kan nästan vara lite skrämmande total och förvandlande, och då kommer väl tårarna...


PS. Ser ni ingen Emil i helgen så beror det på att jag är i Sälen och ambassaderar Norrliden i Vinterriket. Ha det så fint i min frånvaro!