Svanar och kajor

Två fåglar är Kalmar för mig, det är de eleganta svanarna som glider omkring på Malmfjärden, eller tidigt på morgonen har huvudet instucket i vingen. Oberörd, klassiskt skön, stillsam morgonfågel. Vit och kall.
Men också kvällarnas kajor i trädkronorna här i Norrliden, ett sammelsurium av ljud och röster. Nere på marken pickar de utanför mitt sovrumsfönster, hoppande lite klumpigt men också charmigt. Kajor i svarta flockar, praktiska, nära jorden, oberäkneliga. Det är det svarta mot det vita, vattnet och jorden, kylan och värmen, ensamheten och gemenskapen som är mitt Kalmar.