För oss som inte är vår adress...

...kan det vara svårt att se varför vi skulle skämmas för att bo i Norrliden. Men så är det tydligen, eller har varit i alla fall. “Jo, jag bor norrut i Kalmar, hmm, norrliden, jo är ny i stan och så och håller på och kollar runt efter ny lägenhet mer centralt men det är trixigt med bostadsmarknaden i dagens läge, funkar ändå rätt sjysst än så länge, bara för en tid och så, men jag vantrivs inte, verkligen inte...”

De goda nyheterna är att sånt går att förändra. Sånt förändras vare sig vi vill eller inte. Norrliden har identitet, någon skulle kanske säga en negativt laddad identitet, men inte desto mindre identitet. Detta är marginalen, gränsland, laglöshet, betong och förort. Jag säger ändå att det är enklare att byta laddning från negativ till positiv än att bygga upp en helt ny identitet. De stadsdelar som bara är normalitet och blanka ansikten, de har de verkliga problemen inför framtiden, inte Norrliden. Ska undvika nämna några namn denna gång... (En utvikning: reportern frågade “Du markerar mot Östra Norrliden?” och jag vet inte vad jag ska säga, han måste trott jag var politiker, eller proffsdebattör, eller någon annan som känner ett behov att markera för eller mot platser, företeelser och personer. Jag skriver det jag hör, ser och lever (och fantiserar resten!))

Mumlar och hymlar man med Norrliden så är det naturligtvis kört. Då utgår man från att det är något att skämmas för och dömer därefter. Säger jag min adress med stolthet vänder jag på steken, då är det helt plötsligt status med Norrliden. Säger vem? Säger jag. Så enkelt är det, det som krävs är lite pep-talk på gränsen till självbedrägeri. Jag struntar i statusen, men vill gärna vara glad att bo där jag bor. Pröva på det du också! “Jag bor i Norrliden, toppenställe, men svårt att få tag i lägenhet numera. Det rör på sig däruppe, händer stora saker, pionjäranda och hela det där kittet. Och ärligt talat känns det som Kvarnholmen och Malmen stagnerat på sistone, lite passé om du förstår vad jag menar?”