Norrliden i media och kring fikabordet

Barometern skrev i lördags om att de boende i Norrliden vill ha övergångsställe. (Varit borta över helgen, därav den något sena rapporteringen) Det gäller Enighetens väg, en löjligt bred och överdimensionerad matargata för Östra Norrliden. Eller ska det vara Bergavik? Barometern använder uttrycket “Östra Norrliden”, men vad jag förstår är det inte alla i de trakterna som identifierar sig med Norrliden utan hellre säger Bergavik. Har man villa och stadsjeep vill man kanske helst slippa problemförortstämpeln? Min konspirationsteoretiska hjärna snurrar ett varv till, kanske är det så att när man skriver skrivelser till kommunen använder man Östra Norrliden, för där är det ju problem och kommunen satsar pengar för att rycka upp stadsdelen, men vid fikaborden och kräftskivan heter det Bergavik, för det är ju status och prestige. Kanske är det bara så illa att jag har gått och blivit cynisk? Inspel om vad som egentligen är Norrlidens geografiska gränser tas tacksamt emot...

Nåväl, i sak håller jag förstås med dem, hastigheterna måste sänkas i Norrliden som staden i sin helhet. Menar vi allvar med nollvisionen får vi inse att fart dödar och att det inte räcker med fri sikt för att minimera riskerna. Det var ju så ekvationen var en gång när det begav sig, när Norrliden planerades. Minimera riskerna och gör allt så bekvämt som möjligt – med följden att folk blir ouppmärksamma, somnar bakom ratten eller på annat sätt kör ihjäl sig eller sin medmänniska. Paradoxalt nog är en viss känsla av otrygghet som bilist en avgjord positiv säkerhetsfaktor, för då ökar uppmärksamheten. Så ge dem ett övergångsställe och passa på att bebygga gatan med lite hus så det blir gaturum av det hela och inte bara motorvägskänsla. Kanske kineserna är intresserade?