Välkommen in i systemet

Tvärs över gården lyser det i fönstret. Det lyser faktiskt i nästan alla fönster. Där bor det folk som mig, som är som folk mest. Är de exotiska? Knappast. Högst oanmärkningsvärda, med världens mått och sätt att se. Några jobbar, några går på bidrag, en hel del barn i skolåldern på väg åt olika håll, säkert någon annanstans än Norrliden. Söta, glada barn allihop. Men några på väg mot “utanförskapet” som det så vackert heter. Inget jobb, ingen självrespekt, sen kommer väl drogerna eller sjukpensionen som ett brev på posten. Måste det vara så?

Vi går tillbaka till fönstren (något fler är släckta vid det här laget). Alla, jag säger alla, som simmar runt i akvarierna mitt emot är unika individer. Det går säkert att hitta mallar för hur en människa är och beter sig att passa in dem på, men också ett oändligt antal andra mallar som helt enkelt inte går att applicera. Systemen vi bygger upp i samhället kan aldrig omfatta alla människor. Några hamnar vid sidan av, några på efterkälken, ett fåtal går före med risk att bli överkörda. Det finns alltid ett utanför. Det finns alltid problem. Misären uppstår när man börjar addera “utanför” på varann. Du är utanför arbetsmarknaden och trygghetssystemen, du är utanför språkgemenskapen och det sociala sammanhanget, du bor utanför stan och de fina kvarteren. Om vi sätter upp “Välkommen in!”-skyltar på alla dessa system så kommer inte alla att fridsamt gå in över tröskeln och så är det bra med det, det vore utopi. Men kanske i någon av dessa sfärer vågar du, orkar du, får du ta klivet in i värmen. Sen kanske ytterligare ett kliv, och om inte så är det i alla fall ett “utanför” mindre och det kanske räcker så.

En inbjudan är något av det finaste man kan ge en annan människa. En inbjudan kan vara nya arbetstillfällen i stan, en sjysst, rolig svenskakurs i kvarteret där du bor, ett drogfritt disko med ett bra band (alltså på riktigt), småprat med främlingar på bussen, en gata där människor möts, inte skiljs åt, ett hus som uttrycker något annat än främlingsfientlighet (90 % av svensk bostadsproduktion är Sverigedemokrater...). Det kan vara en kyrka där du blir sedd och tagen på allvar från dag 1, alltså sedd med Guds ögon (ett mål att sträva efter och stilla bedja för...). Och slutligen är även denna blogg en inbjudan till samtal. Välkommen in!