Buen viaje, Davíd!

Om ni tyckte ni hörde lite “La Bamba” i sommarvinden ikväll, bortifrån Bergavik till, så var det nog vårt avskedspartaj för vår costaricanske gäst ni hörde. Det var en härlig, lycklig, och lite sorglig tillställning. Må Gud välsigna hans hemfärd och tack för den tid vi haft tillsammans, det var vad kvällen handlade om, och det är en rätt fin bas att bygga en lyckad fest på.

Jag tycker kyrkan är en fantastisk grej. Det kan bero på att det mesta Gud skapar är fantastiskt, men kyrkan är även i den jämförelsen något alldeles extra. Det finns en bild av att kyrkor är trånga sektliknande företeelser där alla är lika och avvikare stöts ut. Den bilden är, ärligt talat, det värsta skitsnack jorden skådat. Om ni förlåter det grova språket... Visa mig någon annan plats där så olika människor möts, talas vid, äter tillsammans och rent allmänt älskar varandra. Här i Norrliden är den platsen Två Systrars kapell, där det trots jord och mörker doftar ljus och himmel. Nuff said. Välkommen och var annorlunda med oss. Och när du lämnar oss må den doften följa med dig och alltid binda oss samman...