Vandrat och snackat

Ni som missade stadsvandringen i söndags kan bara beklagas. Solen sken, människor var ute och påtade i sina kolonilotter, äppelträden blommade, kort sagt visade sig Norliden från sin allra mest naturlyriska sida. Gunnar Magnusson var ciceron och berättade om tillkomsten, Carin Bram om HSB:s dåtid, nutid och framtid i området, och jag själv bidrog med några miljonprogramsreflektioner som arkitekt boende här i stadsdelen. Inte minst var det en hel del av dem som gick med som bar på kunskap eller ställde nyfikna frågor som gjorde det hela till en hejdundrade orgie i folkbildning.

Mina egna tankar kring Norrliden har kretsat mycket kring den samhällsförändring man kan se ta konkret fysisk form. Från 60-talets betoning av det allmänna och produktionstekniken till 80-talets konsumtionsbyggande där det privata dominerar ligger 70-talet som en schizofren övergångstid. Och ombyggnadsprojekt har gjort att arkitekturen bitvis ger ett splittrat intryck, grundtankarna har övergetts och den nya tidens idéer har genomförts så billigt och tanklöst att det blir varken eller. Synd på så rara ärtor, för rummen mellan husen är faktiskt rätt så behagliga och levande med fina äppelträd...