Cykelföljetong del III - Varför man inte snackar skit om Oxhagen ostraffat

Jag inser att det allmänna intresset för min cykel antagligen är begränsat, men har väl stenen kommit i rullning är det meningslöst att försöka hejda den. Min cykel rullar däremot inte mer, den står utanför Oxhagenhemmet, lika krasslig som åldringarna inne på hemmet. Ny slang, nypumpade däck, men så fort jag kom över Oxhagens stadsdelsgräns i höjd med Skälby gård, punktering, igen (tänk X-files jingel här). Nu får cykelskrället stå där och tänka över sin situation en tid, här ödslar man tid och kraft på åbäket och det bara krånglar hela tiden. Och ingen ska inbilla sig att det finns något affektionsvärde oss emellan, jag drar mig inte för att slänga uttjänta grejer på tippen där de plockar isär och krossar och bränner utan pardon. Bara som varning alltså... (och en till liknande men mer hotfull jingel här)


PS. Jag skrev en del obetänkta saker om Oxhagen för en tid sedan, vilket var väldigt onödigt, det är en grön och lummig stadsdel, fin på många sätt och vis. Bara en smula långsint, småsint och ogin som stadsdel betraktat, utan respekt för, redan tidigare, hårt prövade cyklister.