Grunderna i cykelns ekonomi

Snålhet lönar sig aldrig, säger de – och de har rätt. Min cykel är äntligen lagad efter många om och men och kanske. Jag hade kunnat lämnat in den för lagning för en dryg hundralapp, men en bra karl reder sig själv, säger de – och ljuger hejdlöst. Ärligt talat vore det rätt pinsamt att tvingas lämna in fordonet för en simpel punktering.

Jag hade ju ändå allt hemma och så, trodde jag. Men hålen var för stora och gummiplåstren för små, så det var bara att vackert traska ner till cykelhandlaren och införskaffa en ny innerslang. Vis av erfarenhet köpte jag inte ännu ett billighetsfabrikat på stormarknaden. I vilket fall blev det ändå billigare än cykelhandlarens nota, men det är bara materialkostnad. En korrekt jämförelse följer nedan:

Cykelhandlarreparation: Säg 150 kr inkl material.

Egen reparation: Ny innerslang 45 kr. MEN dessutom bussbiljetter under tiden cykeln stod trasig, 234 kr. Summa 279 kr.

Uppenbarligen sätter jag mycket litet värde på min egen tid eller den sveda, smuts och värk som cykelmekandet ofelbart för med sig, därför har jag inte tagit med den i jämförelsen som trots detta utfaller till cykelreparatörens fördel, helt enligt modellen att en uppdelning och specialisering av arbetsuppgifterna är det mest effektiva sättet att organisera samhället. Där ser man vad lite bortglömd grundläggande nationalekonomi kan göra en annars förnuftig människa. Adam Smith, var är du, kom tillbaks, allt är förlåtet...