Jag har som ni kanske anat varit utomsocknes ett tag och hälsat på familj och vänner- och så även i kväll med gudstjänsten som var sammanlyst till Birgittakyrkan. Det slog mig att upplevelsen är något helt annat "på annan ort", inte för att orden eller musiken i sig är principiellt eller kvalitativt något annat, bättre eller sämre, utan just nya, ovana. Man får titta i pappren, slå upp i boken, gissa melodin. Känner sig lite utanför i att inte kunna koderna, som en sorts främling om jag ska överdriva och dra det till sin spets (för att det ska bli något skrivvärt av det..), men något av den känslan fanns där. Och så är det naturligtvis för den som kommer ny till Två systrars kapell också, det blir ett främlingsskap i början i förhållande till liturgin, musiken, hela den kyrkliga kultur som vi med rätta är stolta över.
Och vad göra? Kanske inte mycket mera än att komma ihåg att vi också varit främlingar i olika situationer och sammanhang, inte nödvändigtvis kyrkliga, och bemöta vår gäst på det sätt som vi velat bli bemötta då. För min del, inte med en hel föreläsning och förutsätta att du omedelbart måste bli insatt i allt - men med några ingångar, några hållpunkter som man sedan kan bygga vidare på i egen takt.
