Vår egen esplanad..

 
 

Egentligen är det rätt enkelt. Här kommer min egen lilla stadsbyggnadslektion baserat på mitt favvostadsrum i Norrliden, "Esplanaden" utanför Pizzabutik Sparta. Nu satt det inga på bänkarna (vilket brukar vara fallet) men det var ändå så fint när jag passerade ikväll, skymningsljuset, buskarna, träden. Eftersom jag inte vet ett dyft om botanik så nöjer jag mig med att konstatera att buskarna blommade överdådigt i vitt, vad de kallas för får ni konsultera någon annan blogg om. Men stadsbyggnad då, det handlar här om ett lyckat samspel mellan hur folk rör sig i de två "filerna", generöst med utrymme för både fotgängare och cykel, har man mer bråttom tar man ytterfilen, strosar man fram så väljer man kanske heller innerfilen och tittar in i lokalerna. Entréerna är riktade ut mot esplanaden, och självklart är det där folk sitter, på samma sätt som kidsen brukar hänga utanför fritidsgårdens entréer. Om folk står och pratar så gör dom det gärna där stråken korsar varandra, man ropar till varann, ungefär som jag gjorde till mr E idag, Hur är läget? Topp, tack! Om du följer resonemanget så ser du nog också svagheten med resten av Norrlidstorget, byggnaderna runt ikring är så fräcka att de riktar sina entréer åt annat håll, det är bara stumma fasader mot det som i sig skulle kunna vara ett riktigt fint torg med både flöde av människor och goda möjligheter att bara sitta och ta det lugnt. Här får både konsum och kapellet skämmas lite faktiskt, kapellet har väl en ursäkt att det byggdes innan torget var riktigt på allvar, men konsum, hur svårt kan det vara att rikta deras vindfång åt torgets håll istället?

Blogg-granne

Läste i Östran om en blogg-granne som var ute i Lars Vilks trädgård och campade i helgen, bor i Norrliden och trivs hyfsat trots att hans blogg specialiserar sig på Islamkritik. Hittade en bloggpost som jämförde Norrliden med Rosengård, när det var som värst där med bränder och upplopp. Skulle protestera mot den jämförelsen, om det inte var så att inte ens Rosengård är som "Rosengård", dvs som mediabilden av den stadsdelen. I övrigt så verkar inte bloggen handla så värst om Norrliden, utan är mer en sammanställning av allt negativt, verkligt och inbillat, man kan lasta islam för. Och en del yttrandefrihetsdiskussioner, för att vara rättvis. Tvekade lite att länka till detta, för bloggen verkar lida av det klassiska misstaget att hitta ett kollektiv som ansvarigt för det som delar eller bara enstaka inom kollektivet kan lastas för. Ja, kvinnlig omskärelse förekommer inom islam, men praktiseras absolut inte av alla muslimer, långt därifrån. Jag skulle inte vilja hållas ansvarig för allt tokigt, och ibland rent ut sagt förskräckligt, som förekommer inom kristenheten, även om jag 100 % står för beteckningen kristen. Att jag sen inte "tror på" Islam är en annan sak, men det hör inte hit till just denna stadsdelens egen blogg, alldeles oavsett om de som bor här är kristna, muslimer, buddhister eller tom smygrasister...

Häggen doftar - och en kff-anekdot

Det doftar så härligt på gården nu, att jag inte tvekar att förkunna att försommaren är här. Men dagen präglades framförallt av syster K:s avtackning, det var verkligen en varm - och frejdigt kaotisk - tillställning. Dagen till ära bjuder jag på en fotbollsanekdot ur Kalmar FF:s jubileumsbok som kanske kan glädja ett diakonhjärta.

Året är 2000, FF kämpar i de nedre regionerna av Superettan. Det är två minuter kvar av ordinarie matchtid i näst sista omgången, 2-2 mot IF Sylvia (!) och nedflyttningsångesten kryper långsamt men säkert in i hjärteroten. Då slår Joachim Lantz (!) till med 3-2 och säkrar fortsatt kontrakt, året efter vinner man Superettan och återvänder till allsvenskan där man ju egentligen hör hemma. Jocke vinner efter detta epitetet "Jesus" bland FF-fansen. Och som vi alla vet, Jocke var ju syster K:s konfirmand en gång i tiden.. Se där på ett vackert samband i Pingstens röda tid!

PS. Om ni är tårtsugna kan det vara goda chanser på att få en bit i kapellet de närmsta dagarna..

Sommaren är (nästan) här

Jag har öppnat balkongdörren och sovrumsfönstret, så det drar lite genom vardagsrummet där jag sitter och skriver detta på en soffpuff. Om jag var bättre på fåglar kunde jag rapportera och artbestämma ett vackert fågelläte från gården, men tyvärr är mina kunskaper där begränsade. Tjööi-tjööi-tjöi låter det ungefär, fast vackert då...

Annars hörs lite barnlek och solen lyser över ett somnigt Norrliden. Kanske är det många som återhämtar sig efter församlingsfesten igår, riktigt roligt hade vi med god italiensk mat och lite musikalisk frågesport bland annat. Men nu bär det snart iväg ut på landet och sen tänkte jag titta på KFF-Häcken. Förresten har jag hört vissa rykten som kopplar ihop KFF med vår stadsdel..

Världskänd i norrliden!

Att en epok går i graven låter väldigt trist, så de orden ska jag inte använda, för det känns mer som att det blir en glädjefest till helgen. När syster K går i pension alltså, för de oinvigda (läs här för en liten presentation).
Nu till Pingst ska vi tacka av en verklig trotjänare, ni som är stammisar på Kafé Kärleksängeln känner ju henne väl, men även vi som är annorstädes på tisdagsluncherna har väldigt fina minnen av allt vad Norrlidens Syster med stort S har betytt. Så kom gärna på söndagens gudstjänst med efterföljande kyrkfika (med lite extra till kaffet..) och visa den uppskattning, tacksamhet och framförallt kärlek som jag vet finns ute i stadsdelens stugor. Blogga Norrliden! bugar och bockar och lyfter på hatten för en fantastisk livsgärning (som självklart inte är slut än, men går in i en ny fas..) Hon leve!

HSB-möte på torsdag

INFORMATIONSMÖTE den 20 maj 18:30 i Myran.

Jag kan tyvärr inte själv gå, för jag är redan dubbelbokad denna kväll, men tydligen ska HSB informera om "nyheter som
Organisationsförändringar, renovering och 40-årsjubileum.

Får de boende inflytande på renovering av kök och lekplatser?
Energisparåtgärder? Vad händer i framtiden?

Blir det reglering av lyset i tvättstugorna?
Blir det bokningssystem?"
(Stulet från denna blogg...)

Hoppa-hage-orgie på gården!

Kritor + asfalt är vackert! Betongdjungeln är riktigt färgglad ibland...

Bröder och systrar i de södra landskapen

Vi var ett gäng från församlingen som åkte ner till Skåne för att möta nunnor, munkar, präster och helt vanliga bedjande människor. En lärdom från resan är att där bönen finns, är det äkta djupa skrattet sällan långt borta. Det var en samling helt olika människor, men som hade upptäckt något gemensamt, genom bön till tro, genom tro till liv, och det livet är med Herren Jesus Kristus...

Colaexplosion och tvättstugehopp

Lite kalabalik i konsumkön idag, plötsligt exploderar en en och halvliters cola, snubben bakom mig tar värsta smällen, men med gott humör och jämnmod. Kassörskan hade svårt att dölja skrattet och det hade definitivt den som höll i colan...

På en annan plats senare samma kväll tappade jag först hoppet om mänskligheten men återvann det snabbt. En kille hade knaprat på min tvätt-tid och var lite förlägen när jag kom med mitt tvättberg. Det löste sig hyfsat, behövde inte vänta särskilt länge och han slängde in en del av min tvätt i tumlaren (behövs egentligen inte och är inte så klimatsmart, men jag har haft en stressig kväll). När jag återvände för att hämta tvätten så upptäcker jag där hemma att alla lakan och påslakan är puts väck, ridå för min tro på människan. Gott skall med ont belönas och så vidare. Går i alla fall till tvättstugan för att kontrollera maskinerna, inget där, men i torkrummet hänger tvätten prydligt upphängd, tott och allt. Och hoppet lever vidare om en något bättre stadsdel, en något bättre värld och en bättre människa, kanske, trots allt...

Mina grannar

Var på inflyttningsfest för ett par nya grannar, och då börjar man ju osökt tänka på dem man redan har. Vilka dem nu är. Fast lite koll får man ju, framförallt på barnen i grannskapet. Vi fick till exempel spontan flytthjälp av två små tjejer här från kvarteret i samband med flytten, så solidariteten lever i Norrliden. Det finns en kille här som är cykelgranne med mig, han hälsar alltid på ett väldigt glatt sätt, och så pratar vi cykel ibland, hans var vackert guldmålad ett tag. Mina vietnamesiska salladsodlande karakokegrannar en våning ner har tyvärr flyttat, men i gengäld har det flyttat in ett par intill som i princip alltid sitter på uteplatsen och myser. Uteplatser blir verkligen vad man gör dem till, men deras verkar som ett mycket hemtrevligt och soligt vardagsrum. Vet inte om jag rapporterade om det, men i vintras agerade jag skyddsängel för ett par ungar som delade pulka och hade hittat en fin snöhög att åka ner från. Enda problemet var att de tänkta åka rakt ner på asfalten, så utan er stadsdelsbloggare hade det varit några ungar mindre här i kvarteret... (Okej, det hade nog bara blivit skrubbsår, men en del gråt och tandagnisslan räddade jag dem från i alla fall..)