Vad berör?

Att sjunga "Tryggare kan ingen vara"... Det var en äldre kvinna i kyrkan som grät till den. Kanske som att komma hem en smula, att bli barn igen, då allt var tryggt och Gud en Fadersfamn. Att bli som ett barn är att återvända till grunden, det berör, det rör upp saker som man trodde var glömt och försvunnet. Den tryggheten kan nästan vara lite skrämmande total och förvandlande, och då kommer väl tårarna...


PS. Ser ni ingen Emil i helgen så beror det på att jag är i Sälen och ambassaderar Norrliden i Vinterriket. Ha det så fint i min frånvaro!

Blöta Norrliden

Det var snön och regnet som blåste mot fönstrena och trängde in i betongen som mörknade och vattenfilmen över asfalten som speglade ljusen som gjorde mig osäker på om det var en bra dag eller inte. Om det var vackert eller fult. Vill jag vara här eller någon annanstans? Gillar jag detta? Faller regnet där det ska?

Farväl eller på återseende?

Vart tog Norrlidens IF vägen i bloggen undrar ni kanske? Har inte skrivit så mycket för det har varit dåligt med träningar för min del under jultiden, borta mycket. Och det lär faktiskt dröja fram till matchsäsongen ute tills det kan bli tal om några nya reportage, tyvärr.

NIF satsar på att gå upp i år igen och vinna femman, en hedervärd och realistisk ambition, men vilket tyvärr betyder att de måste spetsa laget och satsa på dem som satsar. Med mina fyllda trettio år har jag inga A-lagsdrömmar utan spelar för motion, glädje och gemenskap. Vår nye tränare Niko tycker inte det räcker och det har jag respekt för, satsningen är förankrad i styrelsen och huvudparten av spelarkåren. De är unga, de vill vinna och utvecklas som spelare och klättra i seriesystemet. Lycka till med det vill jag verkligen säga! Jag kommer säkerligen heja fram er på några hemmamatcher vid Bergavik i sommar...

PS. Föreningen är ny och gör klokt i att fokusera sin verksamhet i början. Ett A- och B-lag för herrar är just nu alldeles tillräckligt. Men på sikt, om föreningen verkligen vill vara något som lyfter Norrliden som stadsdel och blir en social "integrator", bör ambitionen vara att bredda verksamheten. Då behövs mer folk än bara spelare och tränare, då behövs medlemmar i alla åldrar och kön och sorter. Då behövs ett djupare engagemang än bara träning. Och då börjar det roliga på allvar...

Farängladagen???

Jag trodde det var vinden. Eller vandaler, men allt hade sin småländska förklaring...
Ängeln är som ni kanske sett försvunnen från klockstapeln, men enligt syster Kerstin kommer hon tillbaks till nästa advent. I Småland är nämligen trettonhelgen den tid på året när änglarna far hem igen. För denna gång alltså, tills advent eller när vi ber ner dem igen...

Made in China

Allt görs i Kina numera, verkar det som. Särskilt här i Kalmar går ju solen upp i öster...

Var igår och tittade i möbelbutikerna bortåt Tyska vägen (som ju egentligen är Norrlidsvägens förlängning) och strötittade i sängklädesavdelningen. Ett påslakan hette China och hade kinesiska tecken med oklar betydelse på sig. Det var gjort i - Bangladesh... Det med japanska motiv var gjort i Lettland, och så vidare och så vidare. I dagens globaliserade värld är platsen ibland helt irrelevant. Kina, Bangladesh, Norrliden, Tyska vägen, vad spelar det för roll?

Samtidigt kommer det oundvikligen en motrörelse till allt detta, jag tittar på lyxiga kaffe- och chokladförpackningar och platsens exklusivitet betonas starkt, bergsluttningar i Kenya och Colombia målas förföriskt upp för min blick för att varan ska förknippas med platsen. Turismindustrin är bland de starkast växande näringsgrenarna i världen, människor intresseras och fascineras av de mest skiftande platser och miljöer, både på det lokala och globala planet.

Så vad för plats är Norrliden? Hur heter det till exempel på Wikipedia? Jo, så här står det: Norrliden, stadsdel i norra Kalmar.

?!

Mer än så måste vi väl ändå kunna säga om Norrliden? Inbjuder härmed alla bloggläsare att bidra till att Norrliden får en någorlunda värdig beskrivning i Wikipedia. Och kanske till fortsatta funderingar om vilken plats på jorden Norrliden egentligen bör vara...

Nyårsrapport från fronten

Norrlidens hundar och katter höll sig inne, om de kunde, men resten av stadsdelen verkade vara på fötter själva nyårsaftonen. Bostadsbolagets skyltar om att fyrverkerier var förbjudna inne på gårdarna hade lika mycket verkan som en blöt femöres smällare...

Vissa av Norrlidens invånare som har sin bakgrund i någon av världens krigszoner kunde kanske känna igen sig, det small och blixtrade, gäng av ungdomar och barn smög i buskarna med oklara avsikter, någon som var för full för sitt eget bästa stapplade omkring utan sko på ena foten, blöt och förvirrad i snöslasket.

Raketer är mäktiga och festliga, men jag börjar bli matt på hela fenomenet. Varje år är det samma sak med x antal ungdomar som får sina liv förstörda av slarvig hantering av raketer eller något hemmabygge till bomb. Husdjur skräms halvt från vettet och stadsdelen ser ut som en soptipp på nyårsdagen. Svensk fyllekultur skördar varje år ett antal nya offer för att människor ska ha något att berätta om på bussen högt så alla kan höra hur festligt lyckade de är... Och är det verkligen värt det?

Så börjar det nya året i Norrliden. 2008 skriver vi och hoppas det kan bli året då norra Kalmar blir lika mycket Kalmar som resten av stan. Gott nytt bloggår på er, kära läsare!