NIF-möte

(OBS. Vidarebefodrat från Jimmy och endast avsett för spelare i Norrlidens IF)

ANMÄLAN TILL MÖTET 4/10
SKICKAS VIA norrlidensif@bredband.net SENAST TISDAGEN DEN 3/10.VI BJUDER PÅ FIKA DÄRFÖR ANMÄLAN.LÄMNA FÖR OCH EFTERNAMN & INGA FALSKANMÄLNINGAR.Jimmy/Webm.

Min stadsdel - vår blogg

Jag erkänner. Att läsa mina egna texter på skärmen ger mig någon form av tillfredsställelse, det ska inte förnekas. Men jag gillar att läsa vad andra skriver också, så om du sitter på din kammare och tycker och tänker saker om livet som du lever det i Norrliden, var inte blyg. Din stadsdel behöver dig!

Och det måste inte handla om det skrivna ordet, du kanske gillar att fota, pressar blommor, fångar fjärilar, skriver sånger. Gräv där du står! Det ryms rätt mycket i digitala media, och det ryms en hel del i vår stadsdel. Och i denna bloggen ska det finnas plats för allt det där, du kan tycka kyrkan är till för stofiler, fotboll är höjden av mesmacho och att stadsplanering egentligen är rätt tråkigt och ändå bara efterrationaliseringar av girighet och konstnärsnarcissism. Det spelar ingen roll, jag hoppas Norrlidsbloggen kan bli allmän plats, ett torg, en mötesplats.

Därför, kära granne, hjärtinnerligast välkommen att bli medlem av denna blogg. Det kostar inget, det finns inga krav på hur ofta man behöver skriva och jag för min del tänker inte vara någon språk- eller tankepolis. Allt du behöver göra är att skicka din mejladress till mig (bättre än att skriva den i kommentarfältet...) så sätter jag upp dig som medlem och du kan strax sätta upp poster om sådant som oss andra i grannskapet inte ens visste att vi behövde veta och förstå. Väl mött!

Gnäll

Att klaga är en kraft för förändring. Om ingen klagade skulle de lata, inkompetenta, förvirrade och illvilliga uppfylla jorden med medelmåttighet och värre. Men allt hänger på vart man riktar sitt gnäll, till bordsgrannen under kafferasten gör det inte mycket nytta eller skillnad, till den som faktiskt har ansvaret för det som brister kan det verkligen åstadkomma något.

Förra veckan hade någon klottrat ner Monika Goras “ljusklumpar” vid Norrlidstorget. Det var rätt onödigt kan man tycka, men nu stod de där nedklottrade och folk beklagade sig. Ett samtal till Gatu- och parkkontoret (tfn 45 04 50) och klottret var bortstädat till nästa dag. Tvärtemot vad som allmänt antas, så har kommunen INTE installerat avlyssningsapparatur vid fikaborden runtom i stan, och kan inte heller läsa tankar. Är något fel eller trasigt, ring och påpeka det. Gnäll, men gnäll till dem som faktiskt kan göra något åt saken.


Ljusblobbar (bild tjuvlånad Monika Gora)

PS. Efter denna första lyckade utflykt i medborgarpåverkan tänkte jag gå vidare med ett samtal till Vita Huset och påpeka att deras utrikes- och miljöpolitik representerar ett rätt så gravt och överhängande hot mot världssamfundets överlevnad, och om George W kunde vara så god att förändra den till något som inger en hopp om framtiden, tack.

En fråga

“Vad sysslar ni arkitekter egentligen med? Har ni inget i skallen överhuvudtaget?”

Ja, det kan man fråga sig. Det gällde Norrlidsvägen, en pojke går av bussen, går över vägen, PANG!, en bil kastar upp honom i luften men han klarar sig mirakulöst. Flickan som får pojken över sig har inte samma tur, hon är förlamad idag. Bara sådär, från en dag till en annan, ett helt liv av förhoppningar som grusats och blivit så mycket svårare.

Någon hade naturligtvis tänkt ut det hela, att det skulle bli tryggt och säkert. Om vi bygger tunnlar för de som går, då är risken för olyckor noll och intet. Då kan de som kör komma fram snabbt och bekvämt, det tjänar alla på. Då behöver vi inga övergångsställen heller. Problemet är att i själen så är vi alla bilister, vi tycker snabbt och bekvämt är viktigare än tryggt och säkert. På samma sätt som bilisten tjänar några sekunder på att köra 70 istället för 50 på Norrlidsvägen, så tjänar fotgängaren ett par sekunder på att snedda över vägen istället för att ta tunneln. Jag sneddar över, varje gång, och det gör alla andra också. Det ger mig inte det minsta dåligt samvete, varför skulle mina sekunder vara mindre viktiga än bilistens?

Nästa gång någon försöker försvara den trafik- och stadsplanering som gett oss Norrlidsvägen med att det är för skydda oss från olyckor, då säger jag: Nej, det är det visst inte. Det är för att bilen skall komma fram obehindrat utan att ta hänsyn till dem som går. Det andra är bara skitsnack.

Rättelse

NIF:s sista match för säsongen...
har redan varit! Den planerade hemmamatchen idag blev inställd, så publikens jubel över seriesegern får vänta tills nästa år. Tyvärr verkar det som vi inte har någonstans att vinterträna, då det är stentuff konkurrens om träningstiderna. Ingen vill släppa till tid till nykomlingslag som konkurrerar om samma spelarmaterial (materialet är vi som lirar fotboll alltså).
Tack förresten till de som varit och tittat på matcherna, hoppas vi ses igen till våren!

Vad som händer i Norrliden

Jag hoppas den här bloggen inte bara ska titta bakåt utan även framåt. Och att när det är nåt på g, att du kan läsa om det här först. Därför tänkte jag tipsa om några helgaktiviteter, vars gemensamma nämnare är vår eminenta stadsdel.

På fredag klockan 18 i Två systrars kapell är det Taizébön. Har du varit med om det förut behöver jag inte göra någon reklam, för dig som inte har det kan jag bara säga att det är som en lerinpackning för själen, med den fördelen att det inte ser lika löjligt ut som en lerinpackning. Vi sjunger meditativa sånger från Taizéklostret och ber i stillhet.

På lördag klockan 17 på Berga IP spelar NIF sin sista match för säsongen. Seriesegern är vunnen så nu kan laget bara släppa loss och ta mot publikens jubel. Om någon kommer vill säga...

Sen skadar det inte att påminna om helgens stående inslag i kapellet, högmässan söndag kl 09.30. Visst kan det verka okristligt tidigt, men vi har rock-n-roll predikningar och snuskigt svängiga sånger för att hålla er vakna. Misslyckas det har vi en man som går runt och dänger kollektbössan i huvudet på dem som somnar! (just kidding...)


PS. Min helgkalender för Norrliden inskränker sig som ni märker till livets två stora ting: fotboll och Gud. Har ni andra intressen som berör stadsdelen, ja, då får ni faktiskt tipsa om dem själva (fast gärna på denna bloggen).

Så röstade Norrliden:

Kalmar 20

Eller rättare sagt valdistrikt 20, Kalmar kommun, i riksdagsvalet. Alltså mitt eget distrikt, det kan finnas fler i stadsdelen, men det bör vara hyfsat representativt. Vi kan konstatera att Norrlidens hjärta är djupaste rött och bankar i takt med Internationalen. Ingen egentlig överraskning...


PS. Kalmar kommun är fortsatt socialdemokratiskt styrd, medan landstinget och riket i sin helhet nu styrs av Alliansen (Här får ni tänka er Star Wars-introt i bakgrunden).
RÄTTELSE: Ser ut som miljöpartiet blir vågmästare i både kommunen och landstinget, vilket kan öppna för ett vänsterlett landsting. Man ska inte ropa hej o s v... Sen så är bilden över valresultatet tjuvlånad (tack till Norsk-Einar för detta fantastiska uttryck) från Barometern.se.

Hurra!

Enligt obekräftade uppgifter vann Norrliden IF över IFK Berga med 6-1. Klart bevis på vilken sida av Norrlidsvägen som egentligen regerar. Dessutom ska detta tydligen innebära att NIF har gått och vunnit serien, vilket inte är dåligt pinkat för en helt nystartad förening. Nu är enda riktningen uppåt!


PS. Enda riktningen uppåt är i detta fall rent bokstavligt sant. Det finns faktiskt ingenting alls neråt i seriesystemet. Dock, all heder åt grabbarna, och för att parafrasera de judiska påskceremonierna: Nästa år på Fredrikskans...

PS 2. Ytterligare förtydligande: Jag är förvisso medlem i Norrliden IF, men på grund av övergångskrångel kan jag inte ta åt mig något av äran för framgången. Papprena måste bli klara, byråkrati och så vidare. Desto hungrigare till nästa säsong!

Emils topp-fem:

Vallöften

- Gör om Norrlidsvägen och Tallhagsvägen till en kustboulevard kantad av stadsradhus, ju lyxigare desto bättre. Vi behöver fler Norrlidsmiljonärer!

- Gör en gräsplan vid Norrlidens Centrum med en liten läktare, så att NIF kan få det support det förtjänar...

- Riktig hemspråksundervisning i skolorna. Identitet, kulturell kunskap och stolthet, trygghet i sitt modersmål. Hemspråk regerar!

- Rädda Kalmarsund och Östersjön! Jag vill inte bada i en algsoppa...

- Mindre parkering i centrum. Problem: Överfulla parkeringsplatser. Föreslagen lösning: Nya parkeringsplatser. Konsekvens: Ökad bilism. Nytt problem: Överfulla parkeringsplatser. Etcetera Dessutom får man cancer av att bara titta på asfalt...

Inte ens nära: Egen kommundelsnämnd. Norrliden behöver bli mer segregerat och avskilt från sin omgivning - tror inte det.

Kan man sakna Norrliden?

Jag åkte bort i helgen (vidga sina vyer och allt det där) och satt på tåget hem och krafsade ner på ett litet papper allt jag saknat med min stadsdel. Alltså, i slumpmässig ordning, allt i Norrliden utan vilket livet varit en aning fattigare:

Barnen som leker på gården och hörs in i lägenheten genom den öppna balkongdörren. Föräldrar som ropar in sina barn till maten och blir ignorerade.

Molnen. Östkusten har vackrare moln än västkusten, särskilt på kvällen. Om norra Kalmar är bättre än södra Kalmar i detta hänseende vågar jag bara spekulera i. (Självklart!)

Ungdomarna som hänger utanför videobutiken i väntan på frisör och tillträde till arbetsmarknaden.

Att strunta i gångtunnlar och trafikplanerares påbud och ta markvägen över Norrlidsvägen och känna sig lite lagom svenskt rebellisk.

Completoriet och kvällspromenaden mellan mitt hus och Guds hus.

Mina heminredningsplaner (som förändras varje vecka, medan hemmet fortfarande är som det alltid varit).

Personer, livsöden, människor, själar.

Tre vägar dit – tre vägar hem

Varje morgon när jag ska till jobbet i Kvarnholmen så ställs frågan: Vilken väg idag? Det är till stor del en humörsak, för skillnaden mellan Ängöleden, Skogsliden och Norra vägen är marginell tidsmässigt. Norra vägen är den jag tar när jag har bråttom, den är snabb, rak, det känns som jag förflyttar mig, fast gatan är rätt tråkig och ödslig. Är det soligt så tar jag gärna in soluppgången över Varvsholmen, även om det är sorgligt med alla bilarna som åker löpande bandet in på Ängöleden. Måste kännas väldigt anonymt att rulla in i Kvarnholmen i en lång kedja med bilar separerade med någon sekunds mellanrum (ena filen tätpackad, andra filen helt tom). Är det lite fukt i luften och ljuset och ändå fint väder, så är det gångvägen över Funkabo och genom skogen som gäller. Jag vill faktiskt slå ett slag för just denna cykelväg, lite undanskymd, men ändå på något konstigt vänster den mest livfulla. Barn som cyklar till skolan, någon går ur villan och startar bilen, folk som rastar sina hundar. Norra vägen och Ängöleden är bara massrörelser, på Skogsliden kan man urskilja människor. Norra vägen och Ängöleden är ett mingelparty med för många människor, Skogsliden är en gemytlig soirée (fint franskt ord för fest...) där det finns plats för förtroliga samtal. Perfekt för oss som föredrar människor en eller högst två, tre åt gången. Enda problemet är att den är rätt knixig och har vissa rotproblem, den är obekväm helt enkel, och tyvärr är jag rätt bekväm av mig. Kort sagt, vägen genom Funkabo är nog finast, men den jag väljer mest sällan.

Låtom oss problematisera:
Kalmar har ett litet-problem. Jag säger inte att Kalmar borde bli dubbelt så stort, det fick gärna vara hälften så litet. Men centrum är för litet för staden. Mitt mått av oförutsägbarhet är att välja mellan tre olika gång- och cykelvägar till jobbet, känns inte jätte-rebelliskt. Och det är för många som blir för lika, alla bilarna ska in till Kvarnholmen på morgonen och ut på kvällen. I princip betyder det att du får ha dubbelt så breda vägar och dubbelt med parkeringsplatser, vilket är fyrdubbelt så tråkigt. En god stad är en slumpgenerator, ju mer förutsägbart det blir, desto mer fattigt och abstrakt blir det. Det är därför Norrliden är en förort när det kunde vara en stadsdel, och tråkigt där det kunde vara roligt. Människorna i Norrliden förtjänar bättre än att kretsa i omloppsbana kring en gammal 1600-tals stad med för mycket parkeringsplatser. Kvarnholmen är nog fint, men låt Norrliden vara fint också, det blir väl alla gladare av?

En vanlig helg i Norrliden...

Genombrott NIF

...rycker Idriss loss centralt i straffområdet och placerar bollen lågt till 1-0

...drar Två Systrar iväg på mansläger (?) och är existensella över rökig whiskey


Två systrars män

...får genomsnittsröstaren fem politiska budskap in genom brevlådan och kan bara lyda ett av dem

...spatserar Omar längs med sidlinjen och ropar minst tio instruktioner per minut till manskapet, fördelat på två-tre olika språk (för sånt som domaren inte bör höra)


Coach Omar

...är det världspremiär på “Återträffen” i en stadsdelskyrka nära dig (regi H Sohlberg, grattis!)

...kan du se en repris på Brolins frisparksmål -94 (målskytt Sala, förarbete Vladim och Yasin)

...stjäl någon en bilstereo eller bryter sig i ett cykelförråd eller felparkerar och rubriksättarna på måndagens tidning blir väldigt glada

...plockas det svamp i Nyttorp av männen från Två Systrars, som inte är mer m-m än att de vet att laga mat och vara lite sentimentala sent framåt kvällen (ett mansläger är utåt enbart ett forum för lumparhistorier, inåt däremot talas det om känslor och tro och tvivel och kanske ett och annat av mer grovkornig karaktär)

...skriver någon ett match- och manslägerreferat och kämpar desperat med att få ihop trådarna (Norrlidens IF var starkast i löpningarna och höll ihop passningsspelet, Två Systrars använde hela planen, hade ett positivt snack och höll ihop laget)

...går ca 40-50 människor till Bergaviks Idrottsplats för att se Norrlidens IF förnedra Degerhamn med 11-0

...konstaterar någon att varken Nyttorp eller Bergavik IP ligger i stadsdelen och undrar vad dom gör i en Norrlidenblogg (till vilket bara kan svaras: Ubi spiritus, ibi ecclesia, där anden finns, där finns kyrkan)


Kapellet i Nyttorp