Fantastisk feelgood fiktion

- Nyårskalender för Norrliden

Kanske ni hörde talas om kulturrecensenten som ville ha semester och tröttnade på alla träliga böcker han tvingades läsa. Varför inte skriva lite i förväg när mesta litteraturen ändå är skräp och de flesta författarna ändå är pinsamt förutsägbara? Synd bara på att åka dit på att en av de recenserade böckerna inte fanns. Något liknande tänkte jag mig för min blogg fram till det nya året, att fabulera fram några incidenter som kanske skulle kunna hända, och kanske för den delen verkligen kommer att hända. För säkerhets skull ska ändå sägas att varje likhet med verkliga personer eller händelser är helt och hållet slumpens frukter. Som för varje adventskalender värd namnet gäller att det är fult att öppna luckorna i förväg.


24 december
Medan han tänder fjärde ljuset råkar tevevärden Peter Jidhe av misstag nämna att julen firas till minne av Jesus Kristus, inte tjuren Ferdinand och de andra gamla Disney-klassikerna. Familjen Ali på Smålands Lejon slänger ut sin julgran som i fallet sliter med sig grannens Sverigeflagga i plast. Julefriden blir inte återställd förrän tills natten, ungefär vid den tid samme Jidhe blåser ut ljusen och ger tittarna sitt allra mest lattjolajbans-killiga och mysiga godnattleende.


25 december
Barnen på Två Systrars (jämna tal) är så tacksamma för sina vidunderligt fina presenter att de beslutar att juldagen tillika är Ensamma mammans dag. Hon får sovmorgon och julgröt på sängen för sitt kärleksfulla hjärtas skull. Ensamma mamman får något ömt och glansigt i blicken. Barnen (jämna tal) får poäng i himlen.


26 december
Snön faller in genom det öppna balkongfönstret och lägger sig så tunt och lätt på min lilla enebuske. Snö, barr och krulligt rött julpapperband. Det är så nära jag kommer en julgran i år.


27 december
Barnen på Två Systrars (ojämna tal) hittar en konsumvagn på gården. Två plankor i grovsoprummet fungerar som medar och Norrlidskullen som kundvagnsslalombacke. Herr Snögubbe blir kraschskadad och ett av barnen får en morot i ögat. Vårdcentralen i Norrliden bjuder på pepparkaka som plåster på såren.


28 december
Min enbuske börjar barra på grund av att Mr James glömt vattna på balkongen. Övriga växter hankar sig fram som vanligt, halvvägs mellan liv och död. Den buskiga (jag vet inte vad en enda en av mina krukskyddslingar heter, varken på svenska eller latinskt för- eller efternamn) i sorumsfönstret var färdig och mer brun än grön redan innan, så den ska inte Mr James lastas för.


29 december
Den nya adventsängeln invigs på klockstapeln. Den är fem meter hög, blänker i guld och har en roterande silvergloria. Vinden vrider ängeln runt sin egen axel som en ballerina medan klockorna spelar ett parti ur Svansjön och via en generator alstrar tillräckligt med energi för att göra kapellet självförsörjande.


30 december
Norrliden är tyst, tomt och öde. Alla förbereder sig för att fira nyår någon helt annanstans, då Norrliden blir ett snäpp tommare, tystare och alldeles fruktansvärt öde. Som straff får Norrlidsborna (deras kläder närmre bestämt) ölfläckar och runda cigarettbrännmärken från sitt opatriotiska nyårsfirande inne på Kvarnholmen eller längre bort i Borgholm eller till exempel i Alingsås.


31 december
Den blyge, försynte killen på gården vågar äntligen kyssa sin blyga, försynta flicka och de lever ett blygt och försynt lyckligt liv i alla sina dagar och struntar fullkomligt i vad någon annan kan ha för åsikter eller synpunkter om det.


1 januari 2007
En stadsdelsblogg i Norrliden lovar i samtal med en julbordsmätt cookie som just kommit hem från en smal ljudeffekts-FTP server att hädanefter enbart tala sanning och fakta, om inte annat är påkallat av extrem nödsituation, gudomlig inspiration eller ren nyck. Cookien och bloggen blir djupt fästa vid varann och byter ICQ-adresser med varann. Bloggen lovar också dyrt och heligt att undvika nördiga Internet-termer som förvirrar den genomsnittlige bloggläsaren. (I övrigt inga nyårslöften, här skrivs det när det skrivs, varken mer eller mindre)

Jul i Norrliden och jul utanför Norrliden

Jo, som sagt, julen i Norrliden får klara sig utan mig – men ändå inte. Ni ska få se vad farbror jultomten kommer med...

För er som stannar kvar i grannskapet ska ni naturligtvis inte missa julnattsmässan (kl 23) och / eller juldagsgudstjänsten (kl 11). Eftersom jag ändå inte sjunger med i kören kan jag väl pröva att locka med något annat denna gång. Julkrubban till exempel, den kan nog bli riktigt fin när josef och maria och änglarna och herdarna kommer dit. De var fortfarande på väg till Betlehem senast jag såg krubban, men lagom till julen kommer de säkert vara framme. Och Evangelium med stort E kommer predikas om jag känner mina kära präster rätt!

Dåliga nyheter...

...sprids långsamt på denna bloggen. I förra veckan kunde man läsa i Östran att Två systrars församling blivit bestulna på en dator. (Jag har absolut inget hopp alls om att de som gjort det läser detta, men utifall så tycker jag en sådan person kan besinna vad mycket kapellet betyder för Norrliden. Och om än ingen annan; Gud såg!)

Bekräftar denna lilla notis Norrlidens dåliga rykte? Absolut, finns det tillfälle för en tjuv att ta något så kommer det inte heller att saknas en tjuv att ta det tillfället i akt. Råd ifrån en som bor här, var aktsam! Sedan får andra stadsdelar svara själva på om det går att lämna dörrar och fönster öppna utan att saker försvinner...

Hemlängtan

Det börjar bli en dålig vana att åka bort från Norrliden till helgen. Förra helgen, denna som kommer, två julhelger, det blir en månadspacke med helger som jag är borta. Kommer sakna stadsdelen, och när det gäller helgerna så handlar det ju mest om mitt lilla kapell. Vet inte vad jag ska säga till mitt försvar, annat än att min familj och övriga nära och kära bor på ohälsosamt avstånd till Norrliden. Flytta till östkusten vetja! Det regnar mindre här, och så slipper man göteborgsvitsarna (om man samtidigt undviker kyrkokörer...)

Parkeringsbekännelse

Jag har alltså ingen bil, men det är detta med parkering. Min första bekantskap med Norrlidens asfaltytor var en P-bot. Jag hade ställt min flyttbil på fel sida besöksparkeringsskylten och åkte dit på ett antal hundralappar fastän jag betalt P-avgiften. Det ska sägas att min andra bekantskap var att P-boten efterskänktes av Kalmarhem, vilket var sjysst gjort av dem. Det är alltså privata “lapplisor” som bevakar att parkeringsbestämmelserna följs.

Ikväll var det sent möte med jobbet och jag använde tjänstebil. Ställde jag bilen på avgiftsbelagda besöksparkeringen vid Två systrars väg? Eller på gratisparkeringen vid Norrlidens centrum? Såpass snål är jag...

Min poäng är att jag också kan tycka det är rätt snålt att ha en avgift på besöksparkeringen i ett läge som Norrliden. Räcker det inte med att ha en korttidsbestämmelse på den, och sen kan man lita på de som bor där att det ska skötas och inte bilar står där som egentligen skulle stå nere i garagen eller på boendeparkeringen? Och görs det inte det så får väl lapplisorna desto mer att göra.

Guide Michelin: Norrliden

Jag släpade hem fem kilo i plastkassar från Köpenhamn. Böcker alltså, om nu någon trodde något annat. Sen var det danskt julbord på Tivoli också, med ister, ål, svål och allt det andra, men det var inte det jag tänkte skriva om. Utan nämligen Pizzabutik Sparta, "take-away"en vid Norrliden Centrum. Orkade inte med att ställa mig att laga mat utan tog med en av deras pizzor hem, El Nino (ska nog vara El Niño egentligen...) med tomat, ost, skinka, fetaost, oliver, färsk paprika och tomat. Den var helt okej, kändes som att det var en pizza ungefär som man skulle gjort den själv, på en vardag utan särskilda pretentioner. Inte fabriksindustrialiserad, men inte från gastronomiakademin heller. Skulle gärna fått varit inne i ugnen någon extra minut, men grönsakerna verkade färska.

De har en bekväm soffa jag kan vänta i och Östran ligger på bordet. Och med tanke på Norrlidsbornas politiska färg är det helt rätt. (Var har förresten min Barometern tagit vägen? Har inte fått någon alls de två senaste dagarna!) Sammanfattningsvis är Sparta en helt godkänd kvarterspizzeria, men som jag sagt förut, det vore guld om man kunde sitta där och käka sin pizza. Nu hinner pizzan kallna på vägen hem och jag får ändå sätta in den i ugnen där hemma. Och Norrliden saknar fortfarande en riktig restaurang...

Svenskar på resa

Det är inte bara Fuglesang som ska bege sig, imorgon åker jag ner till sköna Köpenhamn med jobbet på studieresa och julbord. Det betyder att jag lämnar mitt Norrliden för några dagar, inklusive bloggandet alltså. Som danskarna säger: Man får ta det onde, med det gode!

Ses på söndag igen...

Julstatistik

Det är för närvarande 43.3 % julstämning i norrliden. Eller närmare bestämt i fasaden mittemot. Julstämningen fördelar sig enligt följande:
18 st elektriska adventsljusstakar
4 st adventsstjärnor
3 st “ljusgranar” (för ateister månne?)
1 st “julig” wormlight-installation

På 60 st boningsfönster.

Vad som finns i mina egna fönster? En fungerande och en trasig elektrisk adventsljusstake, dessutom en “julig” pappersinstallation som skulle kunna vara ett helt adventsstjärneregn. Och nej, det blir ingen gran i år heller...


PS. Uppslaget för denna post är naturligtvis stulet från Bengt i TS. “Property is theft” som vi brukar säga i bloggosfären.

När Alpha nått Omega

För de som ännu inte märkt av det kan jag upplysa om att det är nytt år nu. Jo alltså, kyrkoåret har precis dragit igång i och med första advent. Medan vi ändå håller på med folkbildning kan vi också säga att veckorna börjar på söndagar och inte måndagar som många tror, eller i alla fall kyrkans vecka. Vad säger oss detta om kristna? Att vi är otåliga. När vi fått smakprov på något, något litet ynka stycke ätbart på en tandpetare, vill vi äta hela måltiden. Nu. Som Jesus säger, vi är som barn: Jag vill ha nu! Inte imorgon eller nästa år.

Varför nu denna utvikning? Jo, Alphakursen på Två Systrars avslutades ikväll, detta firades med buller och bång, och ämnet för kvällen var närmast detta: Vad är en kristen? Hur känner man igen henne/honom? Mitt tips är på otåligheten, det är någon som fått smak på Gud och vill ha mer, men som kämpar med maten. Det går inte snabbt nog, vi är som barn, vi vill ha nu. Gud däremot har all tid i världen, han har tålamod. Också med vår otålighet.


PS. För dig som är otålig på när nästa Alpha-kurs drar igång, så blir det nog inte förr´n till hösten. Men då blir den också ruggigt värd att vänta på.

Grattis!

Såg att Stagg/Jenny Nyströms herrar vann den årliga rugbykampen mot den lede fi, Lars Kagg. Norrlidens IF coach Omar, tillika alltså återigen segertränare i medicinbollsrugby gratuleras allra hjärtligast!

PS. Slutresultatet blev 12-6 till Omars gäng, Barrans matchreferat finns här.