Frihet och befrielse

Mattias talade om frihet idag, friheten i Kristus närmare bestämt. På sistone har jag funderat en del över det där, frihet och befrielse, att det inte är samma sak. Vi är bundna av saker och vill befrias, vill slippa beroenden, tvångstankar och tvångskänslor. Men vi vill inte friheten. Jag tänker på a-lagaren som nyktrar till sig, han är befriad från spriten, men är han fri? Eller är han bara beroende i imperfekt? Jag tänker på mig själv och mina uppgörelser med synder av olika slag, på kristna jag mött som talar om befrielse, men glömmer friheten. Jag glömmer friheten, vill en befrielse där jag fortfarande är herre över mitt liv, där jag har makten. Och så är jag ju då fortfarande slav. Den sortens befrielsekamp stöder inte Gud, då kvittar det väl lika vad eller vem jag är slav under, när jag säger nej till friheten, frihet i Kristus, frihet i att leva i Guds, och mitt, "idag".

Hos dig finns förlåtelse, därför fruktar man dig...

Elddop på Skansen

Vilken fruktat bra dag att begå premiär i klacken! 3-0 mot Hammarby är ju en sak i sig, men att klappa av Rasmus Elm när han nu beger sig ut i Europa, det var stort. Märktes att han var rörd, även om hans insats i just denna match inte var något speciellt. Lite hoppingivande, tremålsseger utan en Rasmus på alla cylindrar, då ska det kanske kunna gå rätt bra även i fortsättningen?

Bloggarens hemliga liv

Idag var jag på en kul grej jag inte berättar om!

Mr Goran i kapellet

Vi fick en ljuvlig show på barnkalaset ikväll, både av Mr Goran, trollkarlen, och barnen som tittade (och faktiskt trollade en del de med). Barnskratt är svårt att stå emot, det är glädje på allvar på nåt sätt. Sen var en del killar lite på styva linan och försökte bus-stöka till det, men det är okej, Jesu ord om barnen gäller även dem...

Byteatern Norrliden fan club

Kalmar har en ruggigt bra, men kanske lite okänd teater ute i hamnen. Byteatern började som en båt men ligger numera (största delen av tiden iaf) till ankar bakom lagerhusen tvärs över vattnet från Baronen. Igår var jag på en medlemsträff och blev övercharmerad av Signe, vilken docka! Om ni inte tror mig ska ni gå och ställa er utanför Kullzenska kl 13 på lördag för då blir det grand finale på Signes skvallerframträdanden! Be there or be square..
De har en del annat roligt på programmet, vilket ni kan läsa på deras hemsida. Och kom ihåg, teater kostar ungefär som bio, men är bra mycket roligare och ömsintare!

Comeback kid

Är lite tröttkörd ikväll efter mitt första pass på mycket länge med NIF-bröderna. Kul, men jag var mycket rostig tekniskt sett (fast fick sätta en fin balja som seglade över målisen!) och efter tränaren (nygammal sådan) hade kört bålstyrketräning på slutet var jag helt färdig...

Ska pröva på lite, så får vi se om matchrapporter och dylikt kanske kan komma igång så småningom.

Miljonprogrammet biter ifrån!

Läste en intressant artikel om en misslyckad Reclaim-fest i Rosengård. Det kom aktivister utifrån och försöker "återta" en stadsdel som i deras ögon väl bara är en symbol, men för dem som bor där är deras hem. De boende körde bort aktivisterna som höll sin fest vid en bensinstation istället och efter ett tag naturligtvis började kasta stenar mot polisen. Ingen nytt under solen...

Det finns olika sorters utifrånperspektiv på miljonprogrammet, och det idealiserande kan ibland vara minst lika irriterande som det demoniserande.

Doften av klippt gräs...

har legat tung över Norrliden sista tiden. Kommunens trimmrar och gräsklipparmaskiner har tuktat bångstyriga gräsytor runtom i stadsdelen. Ja, något måste man ju göra?

Kan inte hjälpa att det känns som slöseri med mark, natur, arbetskraft, energi och pengar. Vad är syftet med grönytorna? Vad är deras mening? Vad tjänar det till att klippa dem? Och var ligger skönheten i det hela? Jag är ingen renlärig funktionalist, men skönhet är för mig när något är som det ska vara, när en form fyller sitt syfte. "Beauty is the joy of possessing form" har något estetiskt snille sagt. Jag ser ytterst lite av det i miljonprogrammens grönyteskötsel. Vad är poängen? Jag förstår att hundägarna behöver lite fria ytor, och någon enstaka gång kan man väl se några barn leka där, men det känns bara så onödigt, så överdimensionerat och bortkastat. Inte öppenheten, det gröna, andhålet, men monofunktionaliteten, den stör mig. Inte som i bondesamhället där allt ska tas till vara och det finns ett sammanhang som allt passar in i. Vår moderna tidsålder har kommit undan med ett otroligt slöseri, tack vare (?) tillgången på billig energi. Nu är den tidsåldern snart slut och vi behöver bli kreativa och framförallt disciplinerade i hur vårt samhälle fungerar.

Jag ser framför mig hur vi skulle kunna bygga upp en lokal småskalig matförsörjning som samtidigt ger social och ekonomisk hållbarhet. Och som är rolig, där människor träffas, byter syltburkar mot hönsägg, har slåtterlag och där det är lika naturligt att gå promenad med ett par getter som en flock Rottweilers. Skulle gärna prova på detta i praktiken, inte bara teoretisera kring det. Problemet är att jag är extremt ohändig och snudd på lat, skulle behöva gå i lag med likasinnade för att få det att funka. Så vad sägs, är du intresserad av att bli delägare i några kolonilotter och ett par stycken getter? Eller något liknande, jag är inte den som är den...

Veckans väderrapport

 
 

Bild från i torsdags, men det är rätt mulet och regnigt nu också. Om inte annat så är det gråväder i själen...

Gammal skåpmat

 

Från Cineverts gästspel i Norrliden, förra veckans höjdpunkt (hyperaktualitetskrävande bloggläsare får nog söka sig någon annanstans är jag rädd...)

Lantlig utflykt - bilder

 
 
 

Ödingtorp och Kläckeberga

Gjorde en cykelutflykt idag, upp till Förlösa och genom skogarna där ner till Ödingtorp där det finns ett litet hembygdsmuseum som tyvärr var stängt. Öppet var däremot Kläckeberga lantkafé som härmed får en hel drös gratisreklam på Norrlidens blogg, alldeles underbart ställe som precis öppnat dörrarna. Inte är det långt till Norrliden heller, bara att ta cykeln dit och fika gott till rimliga priser. Verkar vara några familjer som slagit sig samman och tar till vara Kläckeberga gamla skola som kafé och bostad i ett. Önskar dom all lycka till i fortsättningen!

PS. Det går att cykla i en slinga över Förlösa ner till Kläckeberga och tillbaka till miljonprogrammet, bra halvdagsutflykt!

PS.2 Kalmar - Gefle 1-1 kändes som en förlust, sorgligt men rättvist resultat...

Min första KFF-träning

Nej, jag är inte tänkt att ersätta en viss rödhårig broder Elm när han försvinner utomlands till locktonerna av miljontals Euro, men jag kastade en blick på dagens träning. Nanne hade mannarna att öva inlägg det lilla jag såg, och Wastå plockade ner dem ganska tryggt. Några cabbar och deras förare stod och tittade på, uppkörda från Fredriksskansgatan. En hel del var inne på området och följde aktiviterna. Jag menar, har inte folk bättre saker för sig?

Nyttorp-utflykt

Vi firade mässa i Nyttorp ikväll med efterföljande grillkorv och lite fotboll. Vårt lag vann, fröken D avslutade med en mäktig rökare i nättaket... Arbetslaget förlorade :-)

Baron Richthofen i stan

Far och son flög modellflygplan på ängen här i Norrliden, ett rött stiliserat förstavärldskrigsplan med järnkorset på. Såg Röde Baronen starta och ta ett par eleganta svängar i luften, missade landningen, som jag förstår är den svåraste biten. Det var vackert att skåda i alla fall, gärna mer sånt här!

Ett långsamt avklädande

Talade med syster K på väg hem från kapellet om föräldrar och deras åldrande, hur allting tas ifrån en när man närmar sig döden. Och så sa hon, "det är ett avklädande". Och det är det ju, naket, fruktansvärt, ohejdbart, men också något vackert i det, jag skulle säga nästan sensuellt på ett andligt plan.

Vår styrka ska klädas av oss, våra ambitioner, våra förmågor, till och med vår fromhet ska kläs av oss. Vi ska bli brist och beroende och inte mycket mer. Och sen möta Guds kärlek till fullo och in i själens innersta märg.

Något liknande den vita dopsärken som blir ett med kroppen när man stiger upp ur dopgraven...

KFF med i matchen!

Var på Skansen ikväll och kan bekräfta, Kalmar är nu uppe och kämpar om guldet igen! Härlig insats även om det var nervöst på slutet. För min del kändes det inte som en hemmamatch, satt intill Guliganerna och hörde deras ramsor hela matchen, imponerande. Insåg också att det finns en likhet mellan fotboll och kristendom, det är något man gör tillsammans. Skulle vilja att det fanns någon slags fri klack man kunde ansluta sig till, där man lovar varandra att sjunga och stötta järnet KFF hela matchen, men inte sluter sig i en egen liten krets. Att ge liv till läktarna, som små utspridda detonatorer. Folk vill ju ge sig hän, det är ju därför man går på fotboll, men vi måste göra det tillsammans.

PS. Skulle lika gärna skrivit detta om kyrkan, inser jag...

Järnmän och blomsterpojkar

För de som såg truppen av vältränade män (och kvinnor?) som cyklade och sprang för fulla muggar genom Norrliden idag, kan jag upplysa om att Järnmannen, SM i triathlon, går av stapeln i Kalmar. Och såg du någon smyga runt vid Kalmarsund med en näve blommor, så var det jag som plockade utsmyckning till morgondagens gudstjänst. Rubrikens blomsterpojke är bara ironiskt menad, jag är trygg i min manlighet även med lite vackra blommor i handen...