Sportfiske

Såg en mellanöstern-man med kastspöutrustning på väg hem och upptäckte en fördom jag inte ens visste fanns, hos mig själv... Fiskar invandrare? Jo, det gör dom ju! Fiske var ett favoritdiskussionsämne i NIF, men jag tänkte inte på det då. Men utifrån mina helt ostatistiska analyser så inte bara fiskar dom, de gör det flitigare än ni etniska svenskar! (Jag är halv engelsman så mitt fiskespö i förrådet är ett gränsfall..)

Norrliden recenserat

Fick en fråga på bloggen i början av månaden om hur det är att bo i HSBs Norrliden och kan självklart inte missa en sådan kastad handske...

Våren är Norrlidens årstid, på vintrarna och höstarna är det rätt kymigt att cykla in till innerstan med blåsiga Kalmarsund i öster. Men våren så är Norrlidens gårdar de frodigaste, doftrikaste, färggladaste i stan och det är vackert att bo här. Jag går ner till stranden och möter någon bekant som cyklar förbi, vi hejar, kanske växlar några ord. Ghettokidsen snackar framför Prishtina livs med tyska Fantaflaskor i händerna, medan skejtarna från andra, rikare delar av stan konstrar på Novas skolgård.

Sommaren så ligger halva församlingen på beachen en lördagseftermiddag och det uppstår någon sorts spontan utflyktsstämning. Men ibland vill man ha stranden för sig själv. Att gå en ledig, varm sommarmorgon till laudes i kapellet och sedan ner och bada det är mina favoritsommarögonblick. Om inte stranden är igenalgad förstås. Sånt händer ju också i Norrliden, och ibland retar jag mig på skräpet längs gångvägen eller mopparna som buskör. Eller allt annat som irriterar när de dåliga glasögonen kommer på.

Det är roligare att leva i vilken stadsdel som helst med bra glasögon, att glädjas åt det roliga, vackra, mystiska eller spännande. Det är nästan det bästa med Norrliden, utanför, utifrån så klagar alla eller tycker synd om Norrliden, men inuti, innefrån, så gillar vi faktiskt stadsdelen skarpt, ibland...

Guds hus

Det ryms mycket i Guds hus kan vi konstatera efter söndagens konfirmation. Det ryms musik, tal, bön, vita kläder, svarta kläder, shorts, klänning, brynja och kavaj i ett egentligen rätt litet kapell. Och människor, många, långa, gamla och unga. Det var faktiskt fullt hus och fler därtill.

Men antalet är inte huvudsaken, det ryms betydligt fler på Fredriksskans, Giraffen, stationen. Det som är huvudsaken är att Guds hus är ett stort välkomnande till Guds rike, att det finns en glädje där som berättar om den kärlek som har skapat oss alla, att detta på sätt och vis är att återvända till något som gått förlorat, som vi tappade bort i kön till konsumkassan bredvid lösgodishyllorna, det bleknade bort i tv-skenet, dränktes i fredagens shot-runda eller så glömdes det bara bort utan att vi egentligen lade märke till det. Men som inte har glömt bort oss. Idag hoppas jag vi alla tydligt hörde att vi inte är bortglömda av Gud. Att Guds hus är ditt och mitt hem och just i Norrliden är det ett extra varmt och vackert litet, fast oändligt rymligt, hem.

Soprumskaos!

Ingen skugga över miljömoralen hos min gård, men nu flödar soptunnorna över i miljöhuset igen...

Denna gång är samtliga tunnor överfulla, inte som annars ibland att de längst in är halvfulla. Då har vi vanliga gårdsbor gjort vad vi kunnat, utan de från HSB borde ha tätare tömning eller fler tunnor. "Take your pick..."

Hur löste jag problemet? Det gick att få in min gamla, snart luktande soppåse i en av tunnorna i en liten dal av sopberget utan att locket höjdes ytterligare av tillskottet. Då anser jag mig ha gjort så gott jag kunnat...

Vår i luften

Ikväll när jag gick in på gården slog mig doften av blommande buskar rakt i mellangärdet - och det var en underbar känsla...

Det är något med en omsluten bostadsgård på våren efter en regnig helg som du inte finner någon annan stans. Det doftar av tropikerna, men på ett nordiskt svalt och friskt vis.