Återvinnare?

Mötte en märklig människa i miljöhuset idag, jag var där för att slänga mina pappkartonger, han för att söka genom soptunnorna på jakt efter något användbart.. Det är inte direkt min bild av vad man behöver hålla på med för att få en utkomst i Sverige, funderade på att säga något, bjuda på mat eller något, men han såg rätt glad ut faktiskt och inte i någon större nöd. Så vi hälsade och han gick vidare hemåt eller till nästa soptunna. Och jag gick hem smått förvirrad över världen vi lever i..

Isgata till Norrliden Centrum

Jag hamnade bakom ett äldre par på väg hem från gudstjänsten, med långa stavar tog de sig i klokt försiktigt tempo fram mitt på gång- och cykelvägen, där isen hade smält bort och fötterna kunde finna fäste. På sidorna var det glashalt, så jag som i ungdomligt övermod pinnade på, fann mig i kön, antingen tålmodigt och tryggt lunka fram mitt på vägen bakom paret eller våga livet på isbanan vid sidan om. Det hela löste sig i alla fall med att de stannade upp och släppte förbi mig.. Försiktighet anbefalles således på våra vägar och trottoarer!


PS. Har för första gången i mitt liv använt en flanellograf, vilket var en rolig upplevelse! För de som undrar vad det är så kan det liknas vid en lågteknologisk teve med figurer som kan sättas upp på en filtmatta, vilket möjliggör enkla dramatiseringar. Se vidare i Wikipedia!

Det som är ovant

Något var konstigt. I ett rum jag sett hundratals gånger så var det något nytt som hade invaderat, så diskret vit som möjligt, långsmal, men ack så stor, en högtalare uppe på kapellets korvägg. Det nya ljudsystemet har alltså landat, och det kändes ovant att den hängde där, kanske kommer även ljudet kännas ovant på söndag, man tänker "varför hålla på så där, det är väl onödigt?" Tills man vänjer sig då, vilket man ju till sist gör, och när de i sinom tid plockar bort högtalaren så blir det i sin tur ett skäl till melankoli eller irritation..

Det handlade nämligen om det ovana på jobber idag, alla kommunens anställda ska avprogrammeras från normer som inte längre är lika önskvärda som de varit förr i tiden. Nu låter jag kanske lite skeptisk, men det var faktiskt tänkvärda saker, även om jag hört samme föreläsare en gång tidigare och kände igen det mesta. Så på det viset kändes det som jag slösade bort era skattepengar en smula att sitta där en gång till, men order är order.. I alla fall så kom det upp en fråga vad jag skulle göra om min sjuårige son ville ha kjol till ett kalas, ska han få det eller inte, stå upp för ja, sitt ner för nej (det är så en värderingsövning går till). Och jag tycker faktiskt han ska få ta det valet själv (om jag nu hade en lillkille, vi snackar hypotetiskt här), kanske inte för att barn i alla lägen ska få bestämma själv, men för att jag inte vill lära mina barn rädsla. Jag tror inte jag skulle bli glad för en son i kjol, men en son som styrs av rädsla, det är sorgligt på allvar.

Allaktivitetshus på g?

Tyvärr så missade jag mötet om ett nytt allaktivitetshus i Norrliden i måndags, men det stod en del om projektet i Barran. Verkar helt rätt att dra nytta av tomma skollokaler för att skapa en träffpunkt, det finns ju ett starkt föreningsliv här som kan bli mer synligt på så vis. Och att det inte bara blir aktiviteter utan också möjliggör relationer, vänskap och gemenskap. Alla lyckönskningar till det!

Sen måste skeptikern i mig också få säga några ord. Idealism som ska leda till verklighet måste ta realism i sin tjänst, inte så att idealen alltid ska vika för vad vi tror är möjligt och genomförbart, men man måste våga utsätta idealen för en realismanalys. Och i detta fallet är det rätt uppenbart vad som är den kritiska utmaningen, att på något sätt inte falla in i den klassiska "Allmänningens tragedi", att det som inte på ett tydligt sätt tillhör någon, det känner man inte heller ansvar för, även om man drar nytta av det. Typ världshaven, atmosfären, skoltoaletten etcetera. Det handlar inte om att Norrlidenbor eller -föreningar skulle vara mer ansvarslösa än andra, utan att samma mänskliga mekanismer som arbetar i världen i stort verkar också här, i oss alla egentligen. När vi konstaterat det och är medvetna om det, då kan vi börja kämpa oss förbi den utmaningen, för inget är omöjligt. Du måste bara känna din fiende för att ha något som helst hopp om seger..

Vilken kväll!

Visst, att Sverige krigade ner Kroatien var säkert en härlig tillställning, men för mig var det stora att vi sjöng lovsång till vår Gud i Madesjö kyrka så det visslade om det! Nuff said..

Körslaget in the Mad - e - skön - kyrka!

Ser fram emot en körhelg nu, inte för att jag egentligen är en körnörd, utan snarare tvärtom, det blir något helt annat. Imorgon så övar vi i Vasakyrkan och på söndag kl 19 så är det dags för musikgudstjänst i Madesjö kyrka! Och jag vet faktiskt inte var Madesjö ens ligger någonstans, men på nåt sätt ska jag ta mig dit..

Ortodoxt i kapellet

Måste dela med mig av en guldklimp från kvällens samtal med fader Mischa om ortodox tro och liv, på något håll i Ryssland (det var på film så kanske något överdrivet) så firar man en förlåtelseliturgi på ett väldigt praktiskt sätt. Bröderna börjar med ett rejält hederligt slagsmål utomhus och efter ett tag så blåses fientligheterna av, man faller varandra om halsen och förlåter varann under ihärdigt kramande.. Fight club vibbar? Tror faktiskt det skulle kunna locka helt nya grupper till kyrkan - och ärligt talat kan jag faktiskt se en viss skönhet i det hela!

Sen var det intressant vilken tidskänsla som det finns inom ortodoxin, kalendern, veckodagarna, timmarna, hur sammanflätat med böne- och gudstjänstliv det är, och i vardagen, maten, det konkreta och "världsliga". Där har vår moderna tidsålder mycket att lära, tror jag. Vi behöver en rytm i tillvaron som inte tillfredställs i vårt Seven-Elevensamhälle..

Sen var det somt som helt enkelt var främmande, men så bör det kanske också vara, somt ska förena, somt ska skilja. Ur Norrlidenperspektiv så kanske det ändå är något att uppmärksamma, ibland ställs det likamedtecken mellan de nya svenskarnas religion och Islam, mångkulturen ska manifesteras med moskéer. Det är naturligtvis en grov förenkling eftersom det också kommer många kristna från andra samfund och sen helt andra religioner eller icketroende, vilket vi senast kan se i utvisningen av irakiska kristna till okänt öde i sitt hemland. En fråga att ställa till de som beslutar om sådant, skulle ni våga gå på gudstjänst i en av Bagdads kyrkor?

Den estetiska människans problem

Vår kultur skulle nog fått sig en lika rejäl avhyvling som Kierkegaards samtida fick, han angrep ju den estetiska människan som väl får sägas vara den moderna människans främsta frestelse.. Vi är väldigt inskolade i en bedömande, jämförande attityd, oavsett om det handlar om Idol på teve, en middag i goda vänners lag - och till och med när det gäller gudstjänst smyger det där sig in. Kulturen präglar ju även den kristna kyrkan, och kyrkan bör absolut inte fly ut i öknen från samtiden. Men vara medveten och pröva allt...

Taizébönen i måndags blev väldigt fin för alla oss som var där, skäl för tacksamhet, men jag tror det är viktigt att vi avhåller oss en del från det där med att bedöma, betygsätta eller i värsta fall smickra oss själva. Nöja oss med att det är gudstjänst och det är gott, tacka Gud och varandra för det arbete som ligger bakom, att vi är där och vill möta Gud tillsammans. Det räcker så, och vi kan låta en god tystnad omsluta vår tacksamhet och stolthet över att Gud verkar i Norrliden.

Påminnelse...

 
 
...att våren snart är här, kanske inte denna gång, men i sinom tid så smälter snön, droppen faller och knopparna brister. Och en påminnelse här om Taizébönen i kapellet i morgon måndag kl 19. Särskilt välkommen till våra vänner från andra kyrkor eftersom det är ekumenisk bönevecka!

Den farliga religionen

Läste i Svd att stora polispådraget hade ryckt ut efter en misstänkt aktivitet vid en busshållplats, en bön..

Det här är inte ok, att religiösa uttryck skulle ses som en förberedelse till terrorism. Människors rädsla gör det inte legitimt att ta fram de stora kanonerna bara utifall att. Människor med tro ska ha likadana medborgerliga rättigheter och skyldigheter som människor med rädsla. Den muslimske brodern i fallet ovan ska ha en rejäl ursäkt av det statliga våldsmonopolet (läs Polisen) och stöd från oss andra som värdesätter den religiösa friheten i samhället. Ett öppet och fritt offentligt rum för oss alla måste kunna rymma religiösa uttryck (ickevåld naturligtvis förutsatt. Var är annars toleransen?

Tankar om staden

Jag har vissa funderingar att dra igång någon slags studiecirkel om staden i Bibeln och Bibelns städer, både för att det rör sånt jag jobbar med och att jag är lite sugen på att skriva mer fördjupat om det. Kursmaterial skulle vara Guds ord och diverse arkeologisk och historisk litteratur om Mellanösterns stadskultur under den bibliska perioden. Tror också man skulle kunna få lite intressanta jämförelser med den moderna staden, vår nutida livsform. Eftersom jag inte redan vet, utan vill veta, så är inte tanken att jag skulle vara en föreläsare eller så, utan mer en intellektuell vampyr som suger ut så mycket kunskap, reflektioner och nyfikenhet ur de deltagande som möjligt. Att vi gemensamt upptäcker ett tema i Bibeln som kanske är mer relevant för våra liv och samhällen än vi tror. Eller så hittar vi ingenting, det vet man inte innan man börjat söka...

Intresserad? Hör av dig till mig så ska jag luska med ett studieförbund här i krokarna. Historie-, Bibel- och arkeologinördar välkomnas särskilt, men även vanligt dödligt nyfiket folk naturligtvis!

Spår- och vägrapport

Vädret har gjort Norrlidsvägens farbarhet synnerligen tveksam, i alla fall vid rondellbygget utanför Norrlidshemmets. Hoppas inga gamlingar på väg till och från hemmet skakar sönder av alla groparna. Eller kallas det gropar när egentligen allt är gropar? Vad är urgröpt när allt är gropar, när det så att säga inte finns något nollplan längre? Frågan har ett visst filosofiskt intresse, vilket man kan fundera på i avvaktan på att vägen lagas. Skidspåren ute på golfbanan var inte heller särskilt trevliga att åka på, men det är ju mer en lyxartikel..

PS. Ska inte klaga (fast jag just gjorde det ;-), vi har ju det otroligt bekvämt i vårt samhälle, såg just den gamla klassiska mastodontfilmen Gandhi, där kan man snacka om sånt att klaga över, men inte bara låta det stanna vid gnäll utan faktiskt göra något.. Ett imponerande, utmanande och uppfordrande exempel, den där Mahatma!

Skidfrustration!

Jag har ännu inte kommit ut på skidorna denna vinter, och läser i väderförutsägelserna att det ska regna imorgon..
Till mitt försvar ska sägas att jag antingen varit bortrest eller på något sätt indisponibel nästan varje helg när det varit snöväder, och nu är det en förkylning som håller mig av spåren på golfbanan. Får helt enkelt hoppas SMHI-folket har läst fel i tesumpen, gåslevern eller vad de nu använder för att förutspå vädret. (Avancerade datamodeller och mätstationer? Nej, de är bara till för att göra flashiga väderkartor och rättfärdiga en hög budget..)

Splendid!

Jo, det var faktiskt klass på julspelet måste jag säga. Roligt, vackert, rörande och rejält svängigt stundtals! Det som mest imponerar på mig är vad man skulle kunna kalla Två systrars progg- och punktradition, inte så mycket i något politiskt innehåll, men i detta att kunna lyfta fram och använda relativt vanliga människors resurser, musikalitet etcetera och sätta samman det till något mer än bara "alla-kan-tralla", faktiskt skapa något som berör människor (och Gud vill vi tro!). Det är stort, det är kyrklig kultur på allvar, det sker i Norrliden.

Julspel imorgon trettondagen kl 16.00!!

Missa det inte! det tänker i alla fall inte jag göra..

Tror det inleds med en gudstjänst, sen släpps förmågorna i församlingen lösa i sång-och-dansnummer, dramatik, scenografi, ja, jag har faktiskt ingen aning vad som kommer hända utöver att det är julrelaterat..

Fina hus och cykelförråd från Köpenhamn

 
 
 

Svårt att sätta fingret på det, men jag gillade de blå hörnhusen skarpt! Och det är imponerande hur prioriterade cyklarna är i Danmark, egna cykelbanor utan att behöva oroa sig för fotgängare och rejäla, fräscha cykelförråd på gårdarna. I Sverige pratar vi mest om cyklarna, medan prioriteringarna är samma gamla vanliga..

Godt nytår!

Hoppas Norrliden har fått fira det nya året på ett bra sätt. Var i Köpenhamn över helgen och fick ett insidetips om att Norrebro är bättre än sitt rykte, så mönstret är ju rätt tydligt. Stigmatiserad stadsdel, alla städer behöver en! Vi verkar alltid behöva någon annan som är sämre än oss själva att jämföra oss med. För då är vi ju bra nog..