Göran was here!

Det känns ändå som torgets öppnande är en dag för entusiasm, så jag ska bespara er allt för många cyniska kommentarer. Torget är invigt och välsignat i vederbörlig ordning, gott så. Vi får se hur det utvecklas med folkliv och om det verkligen blir det vardagsrum man tänkt sig (komplett med röda “beanie bags” att softa på). BMX-kidsen har i alla fall roligt av ramperna, men basketkorgarna verkar mindre populära. Konstverket av Monika Gora (bönsäckarna alltså) är vackert om aftonen och går att leva med på dagen.

Det regnade idag och festligheterna fick flytta in i Novaskolans gympasal, men vad gjorde det när alla barnen var så där glada som bara barn kan vara - när de får ledigt från lektionerna några timmar. Två systrars bjöd på vacker musik dagen till ära, men vi i publiken hade vissa svårigheter med texten till “Härlig är jorden” (jag föll av redan vid andra versen, förlåt Gunnel!).

Till kvällen kom så Göran Persson med det vackra vädret till Norrliden. Sveriges statsminister på besök, det är faktiskt rätt häftigt. Vi fick veta att familjens första bil ute i Vingåker var en Opel Rekord och hur det gick till när Göran Junior flyttade hemifrån och hade föräldrarna på besök och hembesiktning. (Regel nr ett för politiker: Människor röstar på människor, inte politruker och byråkrater. Var personlig!) På det ideologiska planet hade han en fin betraktelse över solidaritet, att det handlar om att se sig själv i sin nästa, att den sjuke, den svage, den arbetslöse och den ensamme lika gärna kunde vara mig själv. Faktiskt, det kommer bli jag, förr eller senare. (Självklart är detta en skamlös idéstöld från kristendomen, men vi delar gärna med oss...) Resten lämnar jag till de politiska kommentatorerna, Östrans och Barrans kommentarer kan du kanske läsa imorgon här och här.

Och glöm inte, blogga Norrliden! Din stadsdel behöver dig...

Statsministern och stadsdelstorget

Det var en gång ett torg som var slitet och skitigt och nedgånget i en stadsdel som nog hade sett sina bästa dagar för mycket länge sedan, för ingen i stadsdelen kunde påminna sig dagar som inte mest varit slitna, skitiga och nedgångna. Där bodde, som man kanske kunde gissa, många människor som vid en hastig anblick såg rätt så, ja, ni förstår själva hur de såg ut. Det hände sig en dag att en turnerande tropp statistiker kom till staden och sammanställde långa tabeller över alla människor som bodde där. De förklarade med myndig stämma att just denna lilla stadsdel var den allra mest slitna av dem alla, vilket naturligtvis alla redan visste, men de hade mycket siffror och fina diagram, sådant som man inte argumenterar med om man inte har flerdubbelt med siffror och vackrare och större diagram.

För att göra något åt saken, eller kanske bara för att göra något överhuvudtaget, beslöts det att torget skulle rustas upp och invigas under pompa och ståt. Det putsades och fejades för den stora dagen, orkestrar stämde upp sina instrument, höga dignitärer skrev långa tal om vinden som hade vänt. Dagen till ära, som en oväntad överraskning, skulle till och med rikets statsminister komma ner till den anspråkslösa lilla staden och säga några ord om de bättre tider som stundade, för torget, för staden och riket. Det var nämligen valtider och då brukar statsministrar säga sådana saker till sina undersåtar.

Talen hölls, orkestrarna spelade, tårtor delades ut till folket (Marie Antoinette-stylee...) och sen gick alla hem till sitt. Alla glömde bort det slitna torget i den slitna stadsdelen. Det gjorde nu inte så mycket, för de som bodde där trivdes rätt bra ändå, även om de inte hade några siffror eller diagram att bevisa det med. Lev vidare, tänkte de, och låt statistikerna bekymra sig, som har betalt för det.



Norrlidstorget invigs imorgon onsdag 30/8 kl 13!


Det är hemskt att vara pessimist på en högtidsdag, näst intill oförlåtligt. Så låt mig först säga att jag tror Norrliden har framtiden för sig. Och sen att det är en stadsdel med stora strukturella brister, som inte ett nytt torg ens kommer i närheten av att åtgärda. Huvudproblemet är att det är en stadsdel som är en privat angelägenhet för dem som bor där, så är det ju faktiskt. Vilken nytta har en person som bor på finförnäma Kvarnholmen av fulkula Norrliden? Inte mycket nytta alls. Fyll sen en sådan stadsdel med maktlösa, marginaliserade människor och du får en “problemstadsdel” som ett brev på posten.

Lika säkert är att Norrliden kommer få det bättre i och med att Kalmar expanderar norrut, det blir mer centralt i staden, fastighetsvärdena ökar, hyrorna stiger och de som lever på marginalen flyttar vidare ut i periferin. Men ska det bli riktigt bra i Norrliden, och vill vi undvika att problemen bara flyttar någon annanstans, då måste vi börja bygga en integrerad stad. En stad som är ett gemensamt projekt och ett allmänt intresse. Och ett torg är väl en startpunkt för en sådan process så god som någon.

Norrliden - c'est moi!

OK, så jag är rätt ny i stadsdelen, men det är ju alla andra också. Jag kommer inte från Kalmar, men det gör ju ingen annan heller här. Jag är i början av min boendekarriär, fick ta den lägenhet som erbjöds och kunde inte vara allt för kräsen. Jag är halvt om halvt svenne, halvt om halvt inte svenne (blatte vore väl att ta i...). Jag tränar med Norrlidens IF (kungar av norra Kalmar!) och går till gudstjänst i Två Systrars kapell (Guds filial i grannskapet). Kort sagt, Norrliden, det är jag!


NIF i aktion (vinst 5-0 senaste matchen!)

Nu är jag inte ensam om att förkroppsliga min stadsdel, vi är nog bortåt en tretusen som tillsammans är Norrliden. Vi skulle kunna vara bröder och systrar, men vi träffas ju så sällan. Vi pratar aldrig om hur vi har det, det är bara andra som pratar om oss. Att vi stjäl och flummar runt på gatorna utan jobb men med gott om bidrag. Att husen är fula och går i stil med invånarna. Och värst av allt, att det är synd om oss och att vi behöver tas om hand av dem som vet bättre.

Det vore arrogant att tänka sig att jag skulle vara en stadsdels röst och representera alla de som bor här. Det är inte vad den här bloggen handlar om, det är mer ett torg på nätet eller en stadsdels dagbok. Livet som det levs här delat med varandra, människor och djur och hus och växter. Ord, bilder och ljud från Norrliden. Jag är rätt lat av mig, inte en chans att jag kan skildra Kalmars kaxigaste stadsdel på egen hand, att göra den rättvisa helt solo. Därför, kan du skriva, plåta, göra nåt som går att kränga in i digitala media: hör av dig! Att bo i Norrliden är ett kollektivt projekt, vi sitter alla i samma båt och får den stadsdel vi förtjänar. På samma sätt ska denna blogg vara ett kollektivt projekt, inte som ett uttryck för en anonym massa, utan som ett myller av unika och vackra individer. Hoppas du som läser detta känner dig manad, kallad och utrustad att dela med dig av livet som du lever det i vår stadsdel.

Blogga Norrliden!


Två Systrars kapell

PS. Det är OK att bara läsa, titta och lyssna också! Jag har ingen aning vart denna blogg tänker ta vägen i framtiden, så jag är lika spänd på resultatet som du...